Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654 LES NATCHEZ
4
till de fullkomligt heterogena intryck, som författaren sökt
samarbeta. Han rör ihop allt möjligt. Såsom epiker imiterar
han Homeros, Vergilius, Tasso, Milton och Fénelon. Idéerna
och uppslagen till situationerna har han fått från Rousseau,
Bernardin de Saint-Pierre, Voltaire (L’Ingénu), Marmontel
(Les Incas), Prévost (Manon Lescaut), från jesuiternas mis-
sionsberättelser, amerikanska historiska arbeten och noveller
m. m. Det hela hänger också mycket litet ihop. Han börjar
med en klassisk invokation: “A l’ombre des forêts améri-
caines, je veux chanter des airs de la solitude tels que
n’en ont point encore entendu des oreilles mortelles; je veux
raconter vos malheurs, ô Natchez! ... Et toi, flambeau des
méditations, astre des nuits, sois pour moi l’astre du Pinde!
Marche devant mes pas, à travers les régions inconnues du
Nouveau-Monde pour me découvrir à ta lumière les secrets
ravissants de ces déserts!“ Därefter börjar själva berättelsen.
Fransmannen René kommer till natchezindianerna vid Missis-
sippis utlopp och ber deras vördnadsvärde “Sachem“ Chaetas
om att få bliva upptagen i stammen. Denna bön beviljas,
och tillsammans röka de fredspipan. Därpå tvättar man
Renés fötter, räcker honom “la calebasse de 1’hospitalité“,
en ung flicka “med nakna armar“ dansar för honom och
sjunger: “Salut, hôte du Grand-Esprit! Salut, ô le plus
sacré des hommes. Nous avons des maïs et une couche pour
toi.“ Så för hon honom till sist till den björnhud, som
skall tjäna honom till bädd, och på denna somnar René in
— hans första sömn hos indianstammen. Sedan växlar sce-
nen, och den franska kaptenen Chépar på Fort Rosalie i
Natchez-området håller revy med sina trupper. Därvid —
heter det — utstötte “le démon des combats, le sanguinaire
Areskoui“ ett skri av glädje, i vilket skuggornas andra
andar instämde, med sin guldlans slog stridsängeln på sin
diamantsköld, och skalden avbryter sig själv med en ny
klassisk invokation: “Fille de Mnémosyne à la longue mé-
moire! Ame poétique des trépieds de Delphes et des colom-
bes de Dodone, déesse qui chantez autour du sarcophage
d’Homère sur quelque grève inconnue de la mer Egée, vous
qui, non loin de l’antique Parthénope, faites naître le laurier
du tombeau de Virgile, Muse! daignez quitter un moment
tous ces morts harmonieux et leurs vivantes poussières–––-
que je puisse nommer les capitaines et les bataillons de ce
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
