Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658 ATALA
det förhastade löftet. I Les Incas, som nog varit en bland
Chateaubriands förebilder, förekommer en liknande situation.
Indianskan Cora rymmer med spanjoren Alonzo, ger vika
för honom, men underrättar honom sedan, att hennes för-
äldrar lovat gudarna, att hon ständigt skulle förbliva jung-
fru. För sitt brott blir hon dömd till döden, men så upp-
träder Alonzo med sin upplysningsfilosofi, och nu inse india-
nerna sin fanatism och sin intolerans. Så vitt jag kan se,
måste man giva Jules Lemaître rätt däri, att något i denna
stil förefaller det första utkastet till Atala hava varit. Hela
första delen har icke någon egentligen religiös färgton, läsa-
ren får en allt starkare sympati för de båda naturbarnens
kärlek, finna denna fullt berättigad och är snarast beredd
på att taga parti mot varje makt, som kan hindra deras
förening. Men så uppträder eremiten, och då förändras
situationen med ett slag. Atala dör såsom ett slags martyr,
den kristna missionärens gestalt får nästan övermänskliga
proportioner, Chactas låter omvända sig till kristendomen,
och missionären ger den döende den sista smörjelsen. I
katolsk glöd erinrar scenen om Calderon: “Le prêtre ouvre
un lieu secret où était enfermée une urne d’or couverte d’un
voile de soie; il se prosterne et adore profondément. La
grotte parut soudain illuminée; on entendit dans les airs les
paroles des anges et les frémissements des harpes célestes,
et lorsque le solitaire tira le vase sacré de son tabernacle,
je crus voir dieu lui-même sortir du flanc de la montagne.“
Min far — frågar Chactas — “skall detta läkemedel åter-
skänka Atala livet?“ “Ja, min son — svarade gubben och
föll i mina armar — det eviga livet.“ Atala hade utandats
sin sista suck.
Denna katolska romantik var Chateaubriands stora religiösa
insats. Men även rent litterärt gjorde han med Atala lika
viktiga. På natten ligger Chactas fången i indianbyn. Så
ser han, huru en krigare i skuggan närmar sig den hydda,
där den kvinna bor, som han älskar, och Chactas hör, huru
krigaren sjunger: “Je devancerai les pas du jour sur le
sommet des montagnes pour chercher ma colombe solitaire
parmi les chênes de la forêt. J’ai attaché à son cou un
collier de porcelaines; on y voit trois grains rouges pour mon
amour, trois violets pour mes craintes, trois bleus pour mes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
