Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATALA 6 5 7
Hennes mor, som också var kristen, hade avgivit ett hög-
tidligt löfte till jungfru Maria, att hennes dotter ständigt
skulle bevara sin jungfrudom. Detta löfte hade Átala vid
hennes dödsbädd svurit att hålla, och hon kunde därför ej
bliva Chactas’ maka. Men så utbryter ett fruktansvärt
oväder, de båda flyktingarna sluta sig till varandra, och nu
känner Atala, att hon icke längre kan motstå Chactas. Just
i det kritiska ögonblicket, innan hon svikit sin ed, uppen-
barar sig emellertid en kristen eremit, som för dem till sin
håla. Men där tar Atala gift och dör, ty hon känner, att
hon ej på annat sätt kan hålla sitt löfte till modern.
Chactas och eremiten jorda henne i ödemarken — en scen,
som troligen är inspirerad av Manon Lescaut.
Detta är i sammandrag själva innehållet i Atala. I och
för sig är ju detta föga märkvärdigt, och Chateaubriand
har här troligen begagnat en ouppmärksammad novellsam-
ling, Veillées américaines, som trycktes i Paris 1795 och
innehåller en berättelse, Odérahi, som har stora likheter
med både Atala och särskilt med René. Likheten med en
episod i Marmontels Les Incas är också ganska stor, och
att Chateaubriand för Chactas’ och Atalas erotik inspirerats
av Paul et Virginie är väl även sannolikt. Men på origina-
liteten i detta avseende ligger ingen vikt, och Atalas bety-
delse bör sökas på helt andra områden. Pör det första var
Atala en religiös berättelse, som gick ut på ett direkt för-
härligande av den katolska religionen, och blott tjugotre år
efter Voltaires död var ju detta en stor och betydelsefull
nyhet. Men läser man uppmärksamt Atala, har man anled-
ning att misstänka, att det ursprungliga syftet snarare varit
det rakt motsatta, varit att anfalla de religiösa fördomarna,
som hindrade naturen att fritt verka. Ty vad annat än
katolskt bigotteri är väl det löfte, som Atalas mor avgivit?
Och då Chactas får höra härom, utropar han: “Och detta
är då den religion, som ni så upphöjt för mig! Förban-
nelse över den ed, som rycker Atala från mig! Över den
Gud, som vill göra våld på naturen ! Präst, vad har du att
göra i dessa skogar?“ Det försvar, som Chateaubriand sedan
kan komma med, är mer än lovligt svagt. Eremiten upp-
lyser, att Atalas handlingssätt berott på okunnighet. Hade
hon vänt sig till biskopen av Quebec, hade saken utan svå-
righet kunnat ordnas, i det att denne fritagit henne från
Schiick. Allmän litteraturhistoria. VI. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
