Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656 LES NATCHEZ
taires alexandriner passade ej för det nya romantiska inne-
hållet. Han valde därför den poetiska prosan, som tack vare
Ossian fått en viss popularitet under slutet av 1700-talet
och där han i Télémaque hade en förebild. Men prosan
skorrade mot den homeriska apparat, som han här använde.
Och ej heller romanformen behärskade han. Planen är virrig.
Själva uppslaget, för vilket i den första delen Satan, Jung-
fru Maria och åtskilliga indiangudomligheter sättas i rörelse,
frågan om den kristna lärans utbredande bland indianerna,
tappas i den senare delen alldeles bort, likaså det historiska
huvudmotivet — huru fransmännen bemäktiga sig Natchez-
territoriet. Det omnämnes blott mot slutet med några få
ord, sedan den egentliga romanen redan förts till ända. De
“filosofiska“ idéer, som förfäktas, strida ofta mot varandra.
Några karaktärer kan han ej heller skapa — med undantag
för René, vartill jag strax skall återkomma. Huvudvikten
lägges på koloriten, och det var här som Chateaubriand
gjorde sin stora insats. Det var också huvudsakligen tack vare
denna kolorit, som den ur Les Natchez lösbrutna berättel-
sen Atala väckte ett så oerhört uppseende, då den 1801
kom ut. Den betydelse Les Natchez har, har den därför
nästan uteslutande genom Atala och René, och i stället för
att vidare uppehålla oss vid huvudarbetet skola vi övergå
till dessa episoder.
I Les Natchez finnas infogade flera episoder, som ej stå
i något oupplösligt samband med huvudhandlingen. En dylik
skildrar indianen Chactas’ besök i Erankrike. Förebilden är
här tydligen Voltaires L’Ingénu, även Montesquieus Lettres
persanes, och imitationen är ganska lyckad. Men viktigare
är Atala. Jag vill först erinra om innehållet. Det är den
gamle hövdingen Chactas, som för René berättar sin ung-
domshistoria. Jämte sin fader hade han kämpat mot en
indianstam, Muscogulgerna, fadern hade stupat, och till sist
hade han själv blivit tillfångatagen och förd till fiendens
by, där han skulle marteras och avrättas. Men där räddas
han av en ung flicka, Atala, som ehuru indianska är kristen
och som fattat medlidande med honom. De fly tillsammans,
infångas ännu en gång, men åter räddas Chactas av Atala.
Tillsammans vandra de nu genom den öde vildmarken.
Bådas kärlek stegras allt mera, men likväl vägrar Atala
att bliva hans brud. Skälet får Chactas först sedan veta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
