Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 80 JOCELYN
förnäm dam, som rest från Italien, ligger där döende och
behöver en präst. Jocelyn kommer och igenkänner Lau-
rence, mottager hennes bikt och får då höra, att hon blott
älskat en enda i livet — Jocelyn. Sedan hade hon farit vilse
i livet. Jag ångrar — yttrade den döende — allt utom
att hava älskat honom. Om min kärlek inför Gud är
brottslig, må då hans hämnd i evigheten drabba mig. Jag
kan ej slita den ur mitt hjärta, och utan denna kärlek
gives för mig ingen himmel:
Même à travers la mort, oh! s’il mo regardait!
Si cette heure à ma vie eût été réservé,
Si j’entendais sa voix, je me croirais sauvée:
Sa voix m’adoucirait jusqu’au lit du tombeau.
Jocelyn kan nu ej längre dölja, vem han är: dina syn-
der äro mina, dem tager jag på mig, och såsom Herrens
tjänare giver jag dig förlåtelse, och — fortsätter Jocelyn
sin berättelse:
Et, comme j’achevais le signe de la croix
Et que les mots sacrés expiraient dans ma voix,
Je sentis ses doigts froids saisir ma main contrainte,
L’attirer sur sa bouche en une ardente étreinte:
Et quand à ce transport je voulus m’opposer,
Son âme avait passé dans ce dernier baiser!
Jocelyn har sedan intet mera att leva för, fyller sin plikt
såsom herde för församlingen, men får efter några år sin
stora önskan uppfylld: att skiljas hädan.
Någon psykologiskt studerad karaktär är Jocelyn icke,
men något dylikt avsåg Lamartine helt visst icke. Han ville
skildra ett ideal, icke en personlighet ur det dagliga livet.
Jocelyn är därför en gestalt utan alla skuggor, och han
har en viss likhet med Rousseaus savoyardpräst, som här
nog ock föresvävat Lamartine. Hans liv går ut på att
offra, och han offrar sin lycka, visserligen icke utan lidande
— ty då hade det ej varit ett offer — men utan någon
starkare själsstrid. Såsom en diktgestalt kan en dylik ka-
raktär ju mycket väl tänkas, och vi skola här erinra oss,
att Jocelyn i själva verket är en reinkarnation av en ängel,
som väl fått sin bön beviljad att bliva människa, men som
bevarat ängelns rena, skuldlösa själ. Svårare ha vi att
tänka oss Laurences utveckling, men hennes karaktär är
endast skisserad, och om hennes “fall“ få vi endast höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
