Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682 VOYAGE EN ORIENT
denna är vida mera gripande än de protestantiska. Jocelyn
liar i sin ensliga bostad blott sin gamla hushållerska, som
han ärvt från företrädaren, och sin hund, som är hans
nästan enda vän. Skildringen är nog i huvudsak tagen
från verkligheten, från det pastorsboställe, där Lamartine
som barn fick sin första undervisning. Men över det hela
ligger det utbredd en atmosfär av den fina, vemodsfyllda
känsla, som var Lamartines storhet som skald.
Men vi återvända till Lamartines biografi. Som vi min-
nas hade han gått in på den diplomatiska banan. Från
Neapel förflyttades han såsom legationssekreterare, en tid så-
som chargé d’affaires, till Florens, men tog såsom legitimist
sitt avsked efter revolutionen 1830. Samma år hade han
blivit invald i franska akademien och ville nu övergå till
en mera uteslutande litterär verksamhet. 1832 företog han
sin ryktbara resa till orienten, nästan såsom en furste på
ett eget fartyg och med en hel svit av tjänare — enligt
egen uppgift hade han ett följe av sextio till hundra per-
soner och behövde trettio hästar, utom bärstolar, mulor och
dylikt. Denna resa skildrade han sedan i Voyage en Orient,
som kom ut 1835 och för vilken han fick det då oerhörda
honoraret av 80,000 frs — ett vittnesbörd om hans popu-
laritet såsom författare. Såsom resebeskrivning är arbetet
ej vidare betydande, och det anmärktes med rätta, att man
där mera lär känna Lamartine än orienten.
Under resan hade han blivit vald till deputerad, och
1834, vid återkomsten, tog han sin plats i kammaren. Nu
började hans politiska bana, som några år framåt gestaltade
sig lika lysande som hans litterära debut. Lamartine ut-
vecklade sig nämligen snart till en av Frankrikes mest
glänsande politiska talare, och detta gav honom en ställ-
ning, som alls ej motsvarade hans begåvning. De romanska
folken berusas ju av vältaligheten liksom nordbon berusas
av alkohol, och man kom därför att i Lamartine se en stor
statsman, ehuru han i själva verket fortfor att vara en
skald utan sinne för realiteter. Till en början ville han
ställa sig alldeles partilös utanför och över både högern och
vänstern. Men så småningom gled han allt mer och mer
över åt liberalismen, både inom religion och politik. Legiti-
misten blev republikan, och i mars 1847 gav han ut ett
arbete, Histoire des Girondins, som icke blev utan bety-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
