Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - De Maistre och Lamennais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAMENNAIS 697
svarade Lamennais, stat och kyrka måste skiljas. De kristna
hava kommit i minoriteten, och just därför måste de kräva
frihet. Revolutionen har vidare gripit kring sig i hela Europa,
allt har kommit i en gungning, och därför behöves det en
andlig makt, som kan leda och behärska de olika viljorna.
Denna makt skall bliva den från staten lösgjorda kyrkan,
som först då kan bliva verkligt katolsk och universell, att
den antager sig de förtryckta folkens sak. Kyrkan har
hittills försummat detta. Hon har ej tillräckligt uppmärk-
sammat rörelserna i tiden och därför kommit utanför dessa.
Men nu gäller det att återtaga det försummade, att för-
sona sig med vetenskapen, med de moderna sociala kraven
och med demokratien. Lamennais upptager därför hela det
liberala programmet, fordrar samvetsfrihet, yttrandefrihet och
tryckfrihet, vill ej ens att kyrkan ekonomiskt skall mottaga
någon hjälp från staten, ty ett dylikt understöd blir alltid
en boja. I stället skall kyrkan bliva demokratisk och in-
rikta sig på att lindra de fattiges nöd.
Det var klart, att Lamennais genom dessa åsikter, skulle
råka i strid med det franska prästerskapet. För att mot
detta på sin sida vinna kyrkans högsta auktoritet, påven,
för vilken han ansåg sig kämpa, reste Lamennais i slutet
av 1831 till Rom, men lyckades där ej få något svar, då
påven, helt naturligt, ej önskade framkalla en så farlig och
till sin utgång så oviss strid. Efter ett halvårs väntan
måste Lamennais anträda återfärden, men på vägen fick han
läsa ett påvebrev, i vilket hans åsikter fördömdes, visser-
ligen utan nämnande av hans eller tidningens namn. Till
en början lydde han och lade ned sin tidning. Men inför
påven försvarade han sig, och striden blev allt häftigare.
Kyrkan fordrade ovillkorlig underkastelse, Lamennais’ vänner,
även hans bror, övergåvo honom, och så gav han 1833 ut
sin skrift Paroles d’un croyant, där han sammanfattade sina
åsikter. Till svar härpå följde en ny påvebulla, vari skriften
uttryckligen fördömdes. Och nu stod Lamennais, liksom före
honom Pascal, vid skiljovägen. Men han var djärvare än
Pascal. Då kyrkan ej ville följa honom, bröt han med
kyrkan, med den auktoritet, som han själv gjort allt för
att befästa. Visserligen bestred han aldrig någon av den
katolska kyrkans dogmer, men han förkastade just det, som
för honom själv förut var det väsentliga i katolicismen: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
