Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Nodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700 LE PEINTRE DE SALTZBOURG
På detta angrepp svarade Emile Deschamps i La Muse
française och påpekade, att romantiken nu hade anhängare
i alla land: Chateaubriand, Byron, mad. de Staël, Schiller,
Monti, de Maistre, Goethe, Thomas Moore, Walter Scott.
Men i ett annat samma år hållet tal fortsatte Auger med
att håna ned dessa ungdomar, som ville byta ut Apollo di
Belvedere mot en vidunderlig staty av den helige Kristoffer,
“Phèdre och Iphigénie mot Faust och Götz von Berlichingen“.
Striden mellan det gamla och det nya hade således börjat.
Charles Nodier, som under den första tiden var de ungas
chef, var då en medelålders man, men hade alltid varit
romantiker. Han var född 1780 i Besançon, där fadern
var ämbetsman, och under sin ynglingaålder blev han ett
vittne till den franska revolutionens skräckvälde, som på
hans livliga fantasi gjorde ett djupt intryck. Under en tid
måste han hålla sig dold uppe i bergen, men denna oroliga
ungdomstid inverkade ej på hans studier. Han hade ett
starkt och omfattande kunskapsbegär och blev redan tidigt
en driven språkman samt mycket bevandrad i utlandets
litteratur. Särskilt blevo Ossian, Klopstock och Goethe
hans älsklingsförfattare. Vid tjugo års ålder kom han
till Paris, där han gick in i journalistiken, men skrev
emot Napoleon och fick i följd därav först fängelse samt
blev sedan utvisad. Nodier hade således redan vid tjugo-
två års ålder blivit emigrant. Hans första arbete, Le peintre
de Saltzbourg, är också typiskt för emigrantlitteraturen, en
av de många variationerna av Werthermotivet. Den yttre
formen är densamma som i Goethes roman: en följd av dag-
boksanteckningar av hjälten, Charles Munster, vilka alldeles
motsvara Werthers brev till den aldrig svarande vännen
Wilhelm, varpå det hela avslutas med ett av annan hand
skrivet tillägg. Själva historien är mycket enkel. Charles
Munster har blivit landsförvisad från Bayern och måst övergo
Eulalie. Hon tror, att han avlidit, och på sin döende
moders begäran räcker hon sin hand åt M. Spronck, även
därför att han liknar Charles och har “cette empreinte de
mélancolie, ce caractère touchant d’une âme qui nourrit des
peines cachées“. Men Charles kommer tillbaka, de träffas,
och konflikten är således densamma som i Werther och La
nouvelle Héloïse. Men M. Spronck är ädelmodigare än både
Albert och Wolmar, När han får- situationen klar för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
