- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
710

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Vigny

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 10 ELOA
Det är detta tema, som behandlas i Eloa, en dikt, som
skrevs 1823 och ofta sättes såsom hans främsta. Uppslaget
har han måhända fått från Moore’s Paradise and Peri och
Byrons Heaven and Earth, ty de Vigny rör sig här inom en
översinnlig värld, som förut för den franska poesien varit
främmande, men däremot tillhör den engelska romantiken.
Vid Lazarus’ grav fällde Jesus en tår, denna tillvaratogs
av änglarna och därav föddes en varelse av överjordisk
skönhet, Eloa, den himmelska kärlekens och medlidandets
genius. Så hör Eloa en dag, att den skönaste bland äng-
larna blivit utstött ur himlen och är fördömd. Men i stället
att känna fasa över hans brott, känner hon blott medlidande
med hans olycka, sänker sig ned ur himlen och uppsöker
den fallne. Men han är den store frestaren och talar till
henne i kärlekens mest glödande språk. Eloa kan ej motstå
detta. Hon faller och avgrundsfursten triumferar. Dikten
är sällsport vacker, och det vackra franska språket klingar
här kanske vackrare än annorstädes. Men det är frågan,
huruvida icke de Vigny här förfuskat den ursprungliga planen.
Eloa, säger Faguet, född av Kristi tår, är något annat än
Fausts Margareta. Hon kan älska Satan, såsom hon gör i
början, därför att han är olycklig, hon kan för honom
känna samma medlidande som helgonet för den spetälske,
men hon får icke älska honom, därför att han är skön, och
den sensualitet, som ingår även i Margaretas kärlek, får
icke ingå i Eloas. Men måhända gör Faguet här de Vigny
orätt. Det han ville skildra var måhända just medlidandets
tragik: i detta ligger en frestelse, början till en kompromiss
med plikten, möjligheten till ett syndafall. Eloa, som dåras
av Satans ord, är icke längre medlidandets obefläckade ande,
utan andra känslor ha redan vunnit insteg i hennes själ,
och detta rena förbarmande, som hon hyst för den olycklige,
sjunker ned till en jordisk kärlek. Hennes medlidande blir
ett brott, därför att det icke är rent och oblandat med-
lidande.
Vigny var framför allt lyriker, men en lyriker, som aldrig
bar sitt eget väsen till torgs, ehuru detta känsloliv ligger
på botten av alla hans dikter. Han har ett ovanligt vackert
språk, men likväl är poesien i hans dikter mindre ordens
än sakens. I motsats till Victor Hugo sökte han aldrig
någon popularitet, men efter sin död har han fått den, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free