Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Vigny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA MORT Dü LOUP 709
på molnens panna och dämma stormarnas källa, och likväl,
Herre, är jag icke lycklig.
J’ai marché devant tous, triste et seul dans ma gloire,
Et j’ai dit dans mon cœur: “Que vouloir à présent?
Pour dormir sur un sein mon front est trop pesant,
Ma main laisse l’effroi sur la main qu’elle touche,
L’orage est dans ma voix, l’éclair est sur ma bouche;
Aussi, loin de m’aimer, voilà qu’ils tremblent tous,
Et, quand j’ouvre les bras, on tombe à mes genoux.
O Seigneur! j’ai vécu puissant et solitaire,
Laissez-moi m’endormir du sommeil de la terre!
Huru olik är icke denna övermänniska mot den, som
annars möter oss inom romantiken ! Den ene går blott upp
i sig själv, har ingen annan värld än sitt eget jag, handlar
icke och är stor blott i sin egen självöverskattning. Vignys
hjälte äger däremot den verkliga storheten, men makten
trycker ned honom och kännes såsom en börda. Han bär
denna, ty det är hans plikt. Men pliktuppfyllelsen skänker
honom lika litet som makten någon lycka. På sin post
står han väl in i det sista, men han har romantikens svår-
mod, är trött och trår blott efter den eviga vilan. Samma
hårda världsåskådning ligger bakom La Fille de Jephté.
Jephta har besegrat Israels fiender, men blott mot löftet
att till Jahve offra den första, som möter honom. Det är
hans egen dotter:
Seigneur, vous êtes bien le Dieu de la vengeance,
En échange du crime il vous faut l’innocence.
C’est la vapeur du sang qui plaît au Dieu jaloux!
Je lui dois une hostie, ô ma fille, et c’est vous.
Men utan tvekan offrar fadern henne och utan att knota
mottager hon dödsdomen. Klarast kommer denna tanke fram
i dikten La Mort du loup. Vargen dör utan att utstöta
ett skri, och i detta liggei’ en lärdom för människorna:
Gémir, pleurer, prier est également lâche.
Fais énergiquement ta longue et lourde tâche
Dans la voie où le sort a voulu t’appeler,
Puis, après, comme moi, souffre et meurs sans parler.
Och dock var de Vigny kanske innerst en vek natur, för
vilken medlidandet med de olyckliga dock var det högsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
