Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Dumas - Victor Hugos biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716 DUMAS BETYDELSE
till Frankrikçs en tid mest läste författare. Men å den
andra sidan är han fullkomligt idélös, han vill ingenting alls
med sina dramer och romaner, han ritai’ skisser med en
bekymmerslös penna, som löper ovanligt lätt, men några
verkliga människor kan han icke måla; därtill gav han sig
aldrig tid, hade väl heller ej förmåga, ty han hade aldrig
pejlat vare sig sitt eget eller andras själsliv. Men han är
så intelligent, att man ibland tycker, att det är synd, att
denna begåvning icke var förenad med någon själ. Själv
var han nog lycklig att ej känna behov av en dylik.
VICTOR HUGOS BIOGRAFI
Den stackars Dumas hade många både moraliska och litte-
rära defekter. Men han var naturlig, och han var icke
särskilt fåfäng. Detsamma kan tyvärr icke sägas om hans
berömde samtida Victor Hugo. Han var en stor skald, men
han var fullkomligt abnormt fåfäng, så egenkär, att han
ibland förefaller vara icke rätt klok. Ett yttrande är nog
att karakterisera honom. Då man en gång frågade honom,
varmed han sysselsatte sig, svarade han enkelt och okonstlat:
“Moi? Je fais mon métier de flambeau.“ Det märkvärdiga
är emellertid icke, att han själv var övertygad om, att han
såsom en fackelbärare gick i spetsen för hela den franska
kulturen, men att han fick också andra att tro det. Vid
sekelskiftet såg jag i Paris en panoramatavla föreställande
det gångna århundradet, vars alla berömda personligheter
defilerade förbi Victor Hugo, vilken såsom den store tänkaren
med en djup blick och korslagda armar skådade ned på sin
samtid. På mig gjorde tavlan snarast ett komiskt intryck.
Ty Victor Hugo var minst av allt någon tänkare, han var
t. o. m. mindre originell i sin idévärld än 1700-talets store
man, Voltaire, hade varit i sin, och såsom person var han
en liten, småsinnad man, snål, avundsjuk, simpelt hämnd-
girig, ytterst osannfärdig och fåfäng till en sådan ytterlighet,
att han aldrig förstod, när han gjorde sig löjlig. För skämt
var han osårbar. Men han ägde Voltaires förmåga att till-
godogöra sig tidens idéer — åtminstone några — framlägga
dem som sina egna, och bättre än Voltaire förstod han sig
på den litterära reklamen. Han hade visserligen icke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
