Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2 2 HUGO OOH STATSKUPPEN
Hugo har om sig själv, är fullständigt sanningslös. Särskilt
gäller detta den framställning han i Histoire d’un crime
ger av sitt uppträdande vid statskuppen den 2 december
1851. För det första framställer han sig som en hjälte,
under det att han faktiskt höll sig undan. Ett exempel.
Han berättar, att han och Arnaud i en omnibus farit förbi
en trupp “mamelucker“ — ty så kallade han soldaterna.
Jag — skriver han — “fällde ned fönstret, stack ut hu-
vudet, betraktade skarpt den täta linjen av soldater, som
stod mot mig och ropade: ned med Louis Bonaparte, de,
som tjäna förrädare, äro själva förrädare! Vid det rop, som
jag utstötte, vände sig Arnaud häftigt om. Han hade också
dragit ned fönstret, sträckt ut halva kroppen och med
armen höjd mot soldaterna ropat: Ned med förrädarne!
Hela omnibusen syntes slagen av skräck, och de stackars
människorna ropade: tig, eljes massakrerar man oss. Sol-
daterna hörde på i dyster tystnad, och ett ögonblick efteråt
satte sig regementet i galopp och omnibusen fortsatte.“
Faran tyckes således ej hava varit så fruktansvärd. Men
Arnaud ger en helt annan version av förloppet: “Det var
jag, och inte Victor Hugo, som fällde ned fönstret, som
stack ut huvudet och halva kroppen och talade till rege-
mentet och dess officerare, i det jag av alla mina krafter
protesterade mot kränkandet av författningen och president
Bonapartes förräderi. Under tiden satt Victor Hugo bred-
vid mig, drog mig i rocken och upprepade: Men tig då för
all del, tig då! Ni gör, att vi alla bli massakrerade“ —
Hugos version är således riktig, om man undantager en liten
förväxling av personerna. Vidare beskriver han mycket
dramatiskt, huru han under natten råkade på en arbetare,
med vilken han kom överens om att revolutionera förstaden
Saint-Marceau. Var skall jag träffa er? — frågade arbetaren.
“Så snart den första barrikaden är upprest, skall jag stå
bakom den. Sök mig där.“ Förargligt nog blev aldrig
någon barrikad byggd i Saint-Marceau, och bakom dem,
som funnos på andra ställen, syntes aldrig Victor Hugo.
Men han var modig som ett lejon. På boulevarden råkade
han Jules Simon och en annan deputerad av vänstern: “Om.
jag — sade han till Jules Simon — låter döda mig och
om man sedan bär mitt lik genom gatorna, tror ni då, att
studenterna skulle gripa till vapen?“ “Det tror jag visst.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
