Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO OCH STATSKUPPEN 7 28
Victor Hugo tryckte tyst hans hand, såg honom i ögonen
och gick beslutsamt mot Quartier latin, men Jules Simon
var lugn och sade blott till den, som stod bredvid: “det
är en lång väg dit“. Victor Hugo tyckes heller aldrig
hava kommit fram. Men om man får tro honom själv,
måtte han genom, sitt mod hava imponerat oerhört. En
gång träffade han på en general i spetsen för tre regemen-
ten. Hugo titulerade honom “missdådare“ och befallde ho-
nom att uppge sitt namn. “Men han svarade icke. Jag
återtog: Jag behöver ej heller veta ert namn som general,
men jag skall taga reda på ert nummer på galärerna. Mannen
i generalsuniform sänkte blott huvudet och de andra tego.“
Naturligtvis svävade en dylik mans liv i ständig fara, och
han berättar, att man hyrt två banditer till ett pris av
25,000 frs vardera för att lönnmörda honom. Men polis-
ministern Maupas skrev till en bekant, då Histoire d’un
crime kommit ut: “Victor Hugo smickrar sig med att tro,
att man satt ett pris på hans huvud. 25,000 frs är i varje
fall ganska mycket. Morny hade verkligen givit mig be-
fallning att arrestera honom. Men jag vägrade att göra
det. Victor Hugo var alls icke farlig. Men så vida han
arresterats, hade det kunnat framkalla obehag. Det, som
jag kan försäkra er, är, att han dolde sig mycket omsorgs-
fullt och aldrig visade sig, där han kunde löpa den minsta
fara. Den roll, han oavbrutet spelade, var av en organisatör
— på avstånd.“ Det vill således förefalla, som om Victor
Hugo väl mycket diktat om verkligheten. Den 11 december
lämnade han i varje fall, förklädd till arbetare, Paris, och
tre dagar senare kom han till Brüssel.
Den första tiden ägnade han åt en stor hämndeakt: His-
toire d’un crime, som jag nyss sökt karakterisera. På fem
månader fick han boken färdig. Men märkvärdigt nog gav
han icke ut den, utan dröjde därmed i tjugofem år, ända
till 1877. Förmodligen fann han, när förbittringen så
mycket givit sig, att han åter kunnat börja tänka, att det
var oförsiktigt att ge ut en så osannfärdig bok om nyligen
timade tilldragelser. Det fanns ju massor av personer, som
kunnat fullständigt vederlägga honom. Han lät den därför
ligga i reserv och gav ut den först sedan Napoleon blivit
störtad och de flesta vittnena voro döda. I stället skrev han
på sommaren 1852 pamfletten Napoleon le Petit, där han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
