Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugo som lyriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 34 LÉGENDE DES SIÈCLES
filosofien, religionen, vetenskapen, vilka förena sig i en enda
oerhörd, stigande rörelse mot ljuset . . . Denna volym inne-
håller blott första delen. De dikter, som ingå i den, äro
intet annat än successiva avtryck av den mänskliga profilen,
från tid till tid, ända från Eva, människornas moder, till
revolutionen, folkens moder.“ Sedan skulle två följdskrifter
utgivas: Satans ändalykt och Gud. Tillvaron skulle i dessa
tre dikter framträda i sin trefaldiga gestalt: “mänskligheten,
det onda, det oändliga, eller utvecklingen, det relativa, det
absoluta, och man kunde därför kalla dessa tre dikter: La
Légende des siècles, la Ein de Satan, Dieu“. Dessa dikter
utförde han verkligen — La Fin de Satan dock ej full-
ständigt — men utgivna blevo de ej under hans livstid.
Om nu meningen verkligen varit den, som Hugo i före-
talet uppgiver, kan man blott säga, att denna i varje fall
ej framgår av dikten. Men detta hindrar icke, att många
av de enskilda dikterna äro förträffliga, särskilt de tre större,
som nyss nämndes, men även flera av de kortare såsom
t. ex. Bivar, där han skildrar scheiken Jabias besök på
Cids fädernegård Bivar. När han kommer in på gården,
ser han en man — som han tror en stallknekt — som
står och ryktar en häst. Han frågar då efter “le seigneur
Ruy Diaz, le grand campéador des Castillos “, och mannen
vänder sig om och säger: det är jag. Det är icke möjligt,
säger scheiken. Han hade förut sett honom vid hovet, så
stolt, att icke ens infanterna hade vågat kalla honom kamrat.
Men Rodrigue svarade: då var jag hos kungen; nu är jag
hos min far.
Detta är ju en ypperligt berättad anekdot, en förträfflig
spansk romans, men nog är det svårt att upptäcka dess
samband med de filosofiska idéer, som Hugo med La Légende
des siècles ville förkunna.
Dessa samlingar, för vilka nu redogjorts, äro de viktigaste.
Vi hava nu sett, vilka impulser som inverkat på Victor
Hugo. Han hade börjat med en odediktning i den gamla
stilen, men redan här märka vi andra intryck, från Lamartine,
vilken i stället för de inkrånglade omskrivningarna i kejsar-
tidens oden föredragit ett enkelt, naturligt uttryck, vi hava
sett, huru han påverkats av Chateaubriand, vars exotism
och starka kolorit mäktigt tilltalade honom, av den spanska
romansdiktningen, och av Ronsard. Men allt detta om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
