Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LES MISÉRABLES 743
nu taga en hastig översikt av innehållet i de 1846 och
1847 skrivna volymerna. Jean Valjean var en fattig arbe-
tare, som försörjde sin syster, en änka med sju barn, men
en vinter blev han utan arbete, och familjen saknade bröd.
Han slog då sönder rutan till en bagarbod och grep ett
bröd, blev anklagad för inbrottsstöld och dömd till fem års
straffarbete på galärerna. Två gånger försökte han rymma,
men ertappades och fick sitt straff förlängt till nitton år.
Därefter släpptes han lös. Det är förhistorien. På sin
vandring från straffanstalten kommer han till en by, vill
ha mat och natthärbärge, men överallt blir han bortvisad,
ty ingen vill hava beröring med en lösgiven straffånge.
Till sist knackar han på porten till ett litet hus bredvid
kyrkan. Och här öppnar man för honom. Det är biskop
Myriels bostad. “Jag är galärslav — så börjar Jean Valjean
— överallt har man visat bort mig, ingen har velat ge mig
husrum. Men jag kan betala. Jag har pengar. Jag är
hungrig. Pår jag stanna?“ “Fru Magloire — säger biskopen
till sin hushållerska — lägg fram ett nytt kuvert.“ “Hörde
ni inte, att jag är galärslav? Alla ha jagat bort mig, men ni
vill ta mot mig? Har ni ett stall, där jag kan få ligga?“
“Fru Magloire — säger biskopen — bädda sängen i bön-
rummet.“ Så kallar biskopen honom “Monsieur“, sätter sig till
bords med honom, befaller, att bordssilvret skall tagas fram
och tänder ljusen i de stora silverstakarna. Jean Valjean, som
tror, att hans värd är en vanlig kyrkoherde, blir allt mer
förvånad: “Jag har ju sagt er, vem jag är.“ “Ni har inte
behövt säga det. Det här huset är inte mitt. Det är Jesus
Kristus’. När någon träder inom dess dörr, behöver han ej
uppge sitt namn, men sin sorg. Ni lider, ni är trött och
hungrig. Var välkommen!“
På natten vaknar Jean Valjean, och då kommer han att
tänka på de sex silverkuvert han sett. Han var icke av
naturen ond. Han var god, ännu då han kom på galärerna.
Men där hade han blivit gudlös och lärt sig att hata sam-
hället. Silverkuverten reta allt mera hans fantasi, och till
sist kan han ej motstå frestelsen, stiger upp, smyger sig in
i biskopens sovkammare, tvekar ett ögonblick, då han hör
dennes lugna och jämna andetag, men går till sist fram till
skåpet, stjäl silvret, hoppar ut genom fönstret och flyr. Han
blir likväl genast gripen och av polisen förd till biskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
