Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Företalet till Cromwell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..
är det mest konstitutiva — äro de på prosa. Vidare är
melodramen alldeles oberoende av alla regler, blandar tragiska
och komiska element och sätter sig över både tidens och
rummets enhet. Dess mål — heter det i en Traité du mélo-
drame — är att väcka “des émotions divertissantes: la
terreur, le rire, la pitié“. Den rörde sig därför både inom
den verkliga och den diktade världen, lånade ämnen från
verkliga eller fingerade brottmålshistorier i samma stil som
Lillos gamla Merchant of London, från diktade, rörande
familjekonflikter, men behandlade också ett rövarhands för-
brytelser, en spökhistoria eller något ämne, som uppgavs
vara historiskt, ehuru det i verkligheten sällan var det.
Huvudvikten lades på överraskande dekorationsförändringar,
kraftscener, oftast våldsamt sentimentala, på den spännande
intrigen — försnillade brev, hemliga överfall o. s. v. —
med ett fullkomligt förakt för förvecklingarnas sannolikhet.
Man skrev för en publik av småfolk, som behövde kraftiga
sensationer, samma publik, som sedan hänfördes av Les
Mystères de Paris, och i själva verket stå dylika romaner
och melodramen varandra ganska nära.
Den mest populära melodramförfattaren var Guilbert de
Pixérécourt, som 1798 började sin författarbana med Victor
ou l’enfant de la forêt, som även spelades i Sverige, och
som sedan fortsatte under flera decennier, högt uppskattad
även av män som Nodier. Såsom exempel på hans stycken
kan jag välja två: Le Monastère abandonné och La Tête
de mort. Det förra handlar om ett mord, för vilket en
hederlig man misstänkes, alla indicier äro emot honom, och
till råga på olyckan känner han sig själv brottslig. Han
har visserligen icke begått detta brott, men ett annat: såsom
ung har han vid en tvist dräpt sin egen bror, hans far har
förbannat honom, och under tjugo års tid trycker denna
förbannelse honom, ehuru han under alla dessa år utövat
den mest uppoffrande människokärlek. Men så klarar sig
allt. Han har icke dödat sin bror, denne dyker plötsligt
upp, förklarar, att felet i tvisten varit hans och att fadern
återkallat sin förbannelse, och så lyckas denne förträfflige
broder genom ett litet knep få tag i den verklige mördaren,
för vars brott människovännen just skall häktas. Den
skyldige är en av dennes tjänare, som förut genom en lång
monolog underrättat oss om alla detaljer i det mord, han
760 MELODBAMEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
