Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGENS OSANNOLIKHET 7 79
vilken varje ny situation framkallas av en yttre slump.
Tag blott avslutningen på Le roi s’amuse. Triboulet vill
hämnas, gör upp med Saltabadil, att denne skall mörda hans
fiende, i detsamma infinner Frans I sig, som om han vore
kallad, Saltabadils syster lägger sig ut för honom och ban-
diten lovar att i stället mörda en annan karl, om — vilket
han med rätta anser mycket otroligt — någon dylik under
ovädersnatten skulle passera förbi krogen. Men knappt är
den överenskommelsen träffad, förrän Blanche, som — också
en märkvärdig slump! — förklätt sig till karl, kommer dit
och blir nedstucken. Katastrofen framkallas således genom
en serie av högst egendomliga sammanträffanden.
Överallt stöter man på osannolikheter, öch en fransk
litteraturhistoriker har ur denna synpunkt analyserat Ruy
Blas. För att Don Sallustes intrig skall vara möjlig, fordras
för det första, att han har en betjänt, som samma dag
kommit till Madrid och där är alldeles okänd, vidare, att
han har en släkting, grand av Spanien, som försvunnit och
i det rätta ögonblicket dyker upp för att kunna oskadlig-
göras. Förutsättningen är vidare, att betjänten äger snille,
ett aristokratiskt sällskapsskick och förmåga att vinna en
drottnings hjärta. Man måste medgiva, att dessa förutsätt-
ningar äro svåra att finna i det verkliga livet. Men den
demoniskt förutseende Don Salluste, som alldeles nyligen
tagit Ruy Blas i sin tjänst och knappt kan känna hans
själsegenskaper, vågar emellertid satsa allt på detta kort,
och han har därvid den turen, att betjänten är vansinnigt
förälskad i drottningen — något, som ju också hör till
ovanligheterna. Detta är emellertid blott utgångspunkten.
Ruy Blas, som förut endast varit lakej, utvecklar sig emel-
lertid på sex månader till en stor statsman, som behärskar
alla detaljerna i den spanska förvaltningen, och han faller
aldrig ur rollen såsom spansk grand. Den förklaring, som
han ger på sin enastående snabba utveckling till statsman,
klingar ju mycket vacker: Parce que je vous aime. Men
utan att vara elak måste man medgiva, att kärleken i regeln
icke har denna effekt. Om man likväl finner sig i allt
detta, kan man dock icke förstå, huru Ruy Blas, så snart
Don Salluste åter uppenbarar sig, alldeles faller ur sin nya
roll och åter blir betjänten, som av Don Salluste låter be-
handla sig som dräng. Han vet, att det gäller icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
