Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Sainte-Beuve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 88 JOSEPH DELOHME
fått från Sainte-Beuve — och Ronsard hade till sist begag-
nat en mängd versformer, som sedan under klassiciteten
fallit i glömska. Dessa återupptogos nu av romantiken, av
Hugo och Sainte-Beuve, vilken särskilt tyckes hava förälskat
sig i sonetten.
Aret efter Tableau utgav Sainte-Beuve sitt första skön-
litterära arbete: Vie, poésies et pensées de Joseph Delorme
(1829). Enligt vad utgivaren, Sainte-Beuve, uppgav, skulle
dessa dikter hava författats av en ung man, Joseph Delorme,
som fem månader förut avlidit. Han hade även efterlämnat
en dagbok, och denna hade utgivaren lagt till grund för
den biografi, som inledde samlingen; i biografien hade ock
infogats åtskilliga utdrag ur dagboken. Dylika mystifika-
tioner voro ju under denna tid mycket vanliga, särskilt
inom Wertherlitteraturen, och till denna Wertherlitteratur
hör ock Joseph Delorme. De arbeten, som han säger sig
hava läst, voro Werther, le Peintre de Saltzbourg, Adolphe,
René, Ossian m. fl., och boken har tvenne motton, det ena
från Augustinus, det andra från Obermann. Liksom dessa
arbeten är också Joseph Delorme en “confession“, skriven
av en mycket intelligent man, som emellertid icke är poet.
Boken är ganska torr och skelettartad, utan det liv, som
finnes hos Goethe, Chateaubriand och Constant. Men bio-
grafien är intressant, ty med några obetydliga förändringar
ger den oss Sainte-Beuves egen historia — naturligtvis all-
tid med den självbespegling, som är oundgänglig i alla dy-
lika arbeten. Joseph Delorme var den ende sonen till en
fader, som dog medan Joseph ännu var späd, och han upp-
fostrades under knappa villkor, av sin mor och en faster.
Gossen var ytterst vetgirig, med en livlig, poetisk fantasi,
och redan tidigt tog denna en erotisk riktning, men också
en religiös. Alla sina lediga stunder tillbringade han i kyrkan,
och morgon och afton bad han långa böner. Då han blivit
fjorton år, skickades han till Paris för att fortsätta sina
studier, vilka blevo snabbare och mera lysande än vanligt,
och sedan han vid aderton år slutat i sitt collège, började
han att allt mera svärma för litteraturen. “Men vartill
tjänar en lyra under dessa stormiga tider? Lyran blev också
sönderbruten, och Joseph bevarade icke några dikter från
denna tid.“ Han övergav diktkonsten och kastade sig på
filosofien, förlorade sin barndoms tro och omfattade det förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
