Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA GUZLA
få iakttaga denna, där den fanns kvar, ty den finnes icke
överallt! Tyvärr saknade jag dock en sak, som behöves för
att resa, nämligen pengar. Men att göra upp resplaner
kostar ingenting, och med mina vänner fantiserade jag hop
flera. Min vän Ampere och jag ville naturligtvis ej följa
de vanliga turistvägarna; därför passerade vi tämligen hastigt
genom Florens, Rom och Neapel och inskeppade oss i Triest
för att därifrån resa till Ragusa. Allt var klart, så när som
på pengar! Men så kommo vi på den idéen att på förhand
skriva en reseskildring, sälja den dyrt och använda inkomsten
för att ta reda på, om vi begått några fel. Idéen var ny,
men olyckligtvis satte vi den icke i verket. Emellertid hade
Ampère under förberedelserna bett mig uppteckna några
illyriska folkdikter. Jag läste Fortis Voyage en Dalmatie,
några statistiska böcker, lärde mig en fem eller sex slaviska
ord, och på fjorton dar skrev jag ned den samling, som ni
har framför er. Det såldes knappt ett dussin exemplar, och
det gör mig ännu ont om den stackars förläggaren, som fick
betala krigskostnaden. Fransmännen läste ej min bok, men
lärde och kompetente utlänningar gjorde mig full rättvisa.
En M. Gerhart, som är doktor någonstädes i Tyskland,
skickade mig två tjocka volymer slavisk poesi, som han över-
satt till tyska, och där hade han också tolkat la Guzla —■
på vers, ty han sade sig under min prosa hava upptäckt
den illyriska versens meter. Tyskarna upptäcka som bekant
en mängd med saker, och han bad mig om flera ballader’
för att kunna ge ut en tredje del. Jag hade således verk-
ligen lyckats med lokalfärgen. Men det var så enkelt och
så lätt, att jag började att tvivla på betydelsen av den där
lokalfärgen, och jag kom att förlåta Racine, att han civili-
serat Sophokles’ och Euripides’ barbariska hjältar.
Det är svårt att vara mera försmädlig och med större
malice nedhåna sin ungdoms ideal — som Mérimée för övrigt
ännu 1840 hade kvar. Men han hade en viss likhet med
Byron. Han var en elegant, skeptisk världsman och tyckte
icke om, att man tog hans författarskap på fullt allvar;
åtminstone ville han ej själv synas göra det. Men alldeles
som han 1842 framställde saken var det nog icke. För det
första är själva mystifikationen ovanligt väl gjord. Företalet
gör ett trovärdigt intryck, sedan har Mérimée en biografi
över den illyriska guzlaspelaren Maglanovich, lärda anmärk-
810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
