Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814 CHRONIQUE
Han utvecklar vidare mycket riktigt, att memoaren kanske
är en bättre källa än historien för själva livsuppfattningen
vid en viss tid. På 1500-talet t. ex. betydde ett lönnmord
eller en förgiftning alls icke detsamma som i våra dagar,
och de dåtida människornas handlingar få därför ej bedömas
efter vår moraliska måttstock. Det, som i en civiliserad tid
betraktas såsom ett brott, betraktades under en mera primitiv
tid måhända såsom en berömvärd handling. Utan tvivel
har han rätt häri liksom i den slutsats, till vilken han kom-
mer: att Bartolomeinatten för 1500-talets åskådning ej var
samma oerhörda brott såsom vilket det i våra ögon ter sig.
Men Mérimée förbiser, att memoaren ger oss ett ganska
ensidigt material. I dessa anteckningar få vi — under
förutsättning att antecknaren har någon skriftställartalang,
vilket långt ifrån är regel — blott hans egen livssyn, och
nu härröra Valoistidens alla memoarer från blott en enda
samhällsklass. Mérimée har begagnat detta materia], och
följden har blivit, att han i själva verket blott tecknat en
enda klass, adeln, hovet. Han har skildrat en ung hugenott,
några katolska, tämligen skeptiska ädlingar, en hovdam, som
är på samma gång bigott katolik, sensuell och fri i sina
seder, han har låtit oss bevittna en av de under denna tid
så vanliga duellerna, åhöra en katolsk partipredikan o. s. v.
Men Bartolomeinatten, vars psykologi han vill giva, hade
sin kanske viktigaste förutsättning i åskådningssättet inom
medelklassen och pöbeln i Paris. Det var framför allt denna,
som var religiöst uppagiterad, och jag misstänker, att det
var ungefär samma slags folk, som spelade huvudrollen under
Bartolomeinatten och under septembermorden. Men dessa
samhällsklasser förekomma ej i Mérimées roman, tydligen där-
för att de ej existerat för Brantôme och andra samtida memoar-
författare. Chronique förklarar därför alls icke Bartolomei-
natten, utan ger oss blott en bild av hovlivet på Karl IX:s
tid. Men begränsar man sin fordran därtill, ger oss romanen
utan tvivel en god miljöskildring. Denna är emellertid av
en annan art än Scotts. Mérimée tycker icke om att be-
skriva. Och i sin roman har han kastat in ett helt kapitel:
dialog mellan läsaren och författaren, där han i detta fall
framlägger sin åsikt. Läsaren vill, att han skall beskriva
Château de Madrid, ge en färgrik skildring av det italie-
niserade franska hovet, en serie porträtt av tidens ryktbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
