Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 1 6 MÉRIMÉES NOVELLER
bössa betraktade honom med ett uttryck av samlad vrede.
Du börjar bra — sade han slutligen med en lugn röst, men
som var skräckinjagande för dem, som kände mannen.“
Och efter ytterligare en stund tillägger han: “Det barnet
är den förste av sin ätt, som begått ett föräderi. “ Utan
att säga något vidare tar han gossen med sig, för honom
till en ravin, befaller honom att läsa sina böner, och så
skjuter han sin ende son. På fjorton sidor berättar Mérimée
allt detta, men kan likväl giva en fullkomligt levande bild
av den vilda korsikanska folkkaraktären. Den lilla berättelsen
verkar såsom en antik tragedi, enkel, hög och gripande.
Ypperligast är dock kanske Tamango, där han skildrar
negerpsykologien, men där man ock måste beundra hans för-
måga att lugnt, kallt och sardoniskt hudflänga de vita. Början
påminner nästan om Swift. Kapten Ledoux var en för-
träfflig sjöman. Han hade börjat som simpel matros, men
stigit till kapten. Under kriget hade han varit kapare,
men efter fredsslutet slog han sig på slavhandel. Sin brigg
gav han det vackra namnet Espérance, och denna var i flera
fall ett mönsterfartyg. Så lät han mellandäcket, där negrerna
voro fastkedjade, endast få en höjd av tre fot och fyra tum,
ty den höjden tillät även resliga slavar att sitta raka, och
varför behövde de sträcka på sig? “När de komma till
kolonierna få de nog stå på benen.“ Svartingarna sutto
längs fartygets långsidor, och mellan raderna fanns således
en öppen gång, som i andra slavfartyget gjorde tjänst som
passage, men som den praktiske Ledoux också utnyttjade,
i det att han lade dit andra negrer, vinkelrätt mot de förra,
och på så sätt fick han plats för tio mer än andra fartyg
med samma tonnage. Visserligen hade man kunnat pressa
dit ännu flera, men — sade Ledoux — man måste vara
mänsklig, ty “när allt kommer omkring, så äro negrerna
människor liksom de vita“.
Därpå skildras på ett överlägset sätt kaptenens under-
handlingar med den krigiske negerhövdingen Tamango, som
hade ett stort parti fångar att avyttra. Underhandlingarna
ske naturligtvis vid “eldvattnet“, och Ledoux köper på för-
månliga villkor flera slavar, än fartyget rymmer. Men han
erinrade sig en operaföreställning, som han sett i Nantes.
Parterren var alldeles full, men likväl kunde en hel hop
ganska tjocka herrar tränga sig in där. Och Ledoux tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
