Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÉRIMÉES NOVELLER 817
därför ytterligare tjugo smala slavar. Tack vare spriten
blev emellertid Tamango berusad och i ruset skänkte han
bort sin älsklingshustru till kaptenen, som tyckte, att hon
inte såg så illa ut och därför tog henne med sig. Men då
Tamango dagen därpå nyktrat till, greps han av en vild
förtvivlan, tog en kanot och for över till briggen, som fått
lasten ombord och var segelfärdig. Men när han där började
bråka, skrattade Ledoux bara åt honom: given gåva står
vid makt. Och så såg kaptenen på den herkuliska gestalten.
Tre slavar hade under natten dött, och det fanns således
plats för Tamango, som nog kunde säljas för en tusen
francs. Efter ett våldsamt motstånd blev Tamango fängslad
och placerad bland dem, som han nyss förut sålt. Skild-
ringen av hans stumma förtvivlan är överlägsen, likaså
skildringen av de övriga negrernas psykologi. Seglingen
gick bra, och endast tolv dogo av hettan. Ibland togos de
för övrigt upp på däck för att vädras, ty kapten Ledoux
fann, att litet rörelse var nyttig för deras hälsa; en matros,
som hade en fiol, spelade upp till dans för dem, och när de
hörde detta, förlorade de det uttryck av dum förtvivlan,
som deras ansikten förut haft, slogo till flatskratt och klappade
med händerna, så mycket deras kedjor tilläto: “Bra, mina,
barn, dansa och roa er“, sade kaptenen.
Emellertid lyckas Tamango skaffa sig en fil, sågar sönder
sin kedja och ställer till ett myteri. Alla de vita mördas
och kastas över bord. Men nu kommer svårigheten, på
vilken ingen tänkt. Ingen förstår sig på segling. Tamango,
som tar rodret, misslyckas grundligt, briggen håller på
att kantra, och alla, som förut blint trott på hövdingen,
vända sig nu alldeles rasande mot honom. Men han för-
skansar sig och ingen vågar angripa honom, fartyget får
driva av sig självt, och svartingarna, som fått tag i bränn-
vinskaggarna, kasta sig i stället över dessa, och nu börja
de hoppa, dansa och skratta. Morgonen därpå äro de åter
förtvivlade, men därpå börjar supningen på nytt, och så
växlar det mellan orgier och förtvivlan. Under tiden växer
Tamangos anseende ånyo, och ännu en gång koras han till
hövding. Nu sätter man ut slupen för att ro till Afrika,
ty ro kunna negrerna, ehuru de ej kunna segla. Men slupen
kantrar, några drunkna och andra rädda sig tillbaka till
briggen. Men där börjar hungersnöden, och till sist blir
Schilck. Allmän litteraturhistoria. VI. 52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
