Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
COLOMBA 821
Barricini, som frukta vendettan, lagt sig i ett bakhåll för
della Rebbia och såra honom. Men han svarar på skotten
och lyckas döda sina bägge motståndare. Då inga vittnen
funnos och han naturligtvis misstankes för att hava varit
den överfallande, nödgas han fly till “le maquis“, till två
banditer, som beskyddats av Colomba, och teckningen av
dessa hör till bokens glanspartier. Genom Schiller hade den
“ädle“ rövaren kommit på modet, och det var fortfarande
denne, som förhärligades av Byron och Victor Hugo. I
Robin Hood och Rob Roy hade väl Walter Scott skapat
en mera verklighetstrogen typ, men Mérimée går ännu
längre i realism, och i varje fall kunna Castriconi och Brando-
laccio i naturtrohet mäta sig med Rob Roy. Mot vad man
kunnat vänta slutar berättelsen så till vida lyckligt, att
della Rebbia blir frikänd. Men Colombas korsikanska lynne
håller i sig till det sista. Den gamle Barricini, som för-
lorat sina båda söner, har blivit sinnessvag av sorg, men
Colomba, som råkar honom vid ett besök på dårhuset i
Pisa, stannar framför den stackars idioten, spänner blicken
i honom och säger på den korsikanska dialekten: “Grenarna
äro avhuggna. Om stammen ej vore rutten, skulle jag ha
ryckt upp den. Du har ingenting att beklaga dig över.
Du har inte lång tid kvar att lida — jag har lidit i två år.“
Efter detta skrev Mérimée ännu några noveller, av vilka
Carmen (1845) är den mest betydande och där han sökte
att skildra ett spanskt primitivt liv, huru zigenerskan Carmen
bringar en ung soldat i fördärvet. Innehållet torde vara
känt, om icke på annat sätt så genom den bekanta operan,
och jag skall här icke heller gå in på det. Den står också
betydligt tillbaka för Colomba. Nästa år skrev Mérimée
en annan novell, Abbé Aubain, men därmed slutade han
praktiskt taget upp med sitt skönlitterära författarskap.
Hans enda mera betydande arbete efter detta år är Lokis,
som 1869 författades för hovcirkeln i Saint-Cloud och sedan
trycktes i Revue des deux Mondes. Novellen erinrar fort-
farande om Hoffmanns romantik, även däri att det fantas-
tiska innehållet kontrasteras mot den exakta berättartonen
— det hela fingeras nämligen vara skrivet av en lärd tysk
professor. Under en jakt råkar grevinnan Szémioth en
björn och svimmar. När hon sedan räddas, är hon icke
sårad, men har förlorat förståndet, och efter några månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
