Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828 MUSSETS BIOGRAFI
adeln, och hans stamträd förlorar sig i medeltiden. Åtmin-
stone från 1400-talet äro leden fullkomligt klara, ty då var
Simon de Müsset, “Seigneur de la Maisonfort, de 1’Étang
et de la Courtoisie“, rådsherre hos hertigen av Orléans.
Till den egentliga aristokratien hörde ätten icke; de flesta
medlemmarna voro ämbetsmän eller krigare, men någon
högre post hade ingen beklätt. Skaldens far, som var brors-
son till Louis-François de Musset, markis av Cogners, var
“chef de division“ i inrikesministeriet och en litterärt in-
tresserad man, vilken även var författare; också på möderne-
sidan hade Musset vittra anor. Skalden hade en syster och
en bror, Paul, vilken var född 1804 och likaledes var
skriftställare. Alfred, som var den yngre brodern, föddes
den 10 december 1810 1 och fick en vårdad uppfostran.
Efter att hava genomgått Collège de Henri IV, blev han
1827 student och började läsa juridik, tydligen för att så-
som fadern bliva ämbetsman, men på juridiken ledsnade
han mycket snart, ändå hastigare på medicinen, varmed
han sedan började, och i stället blev han författare. Såsom
sådan framträdde han för allmänheten redan 1830, då han
således ännu ej hade fyllt tjugo år. Han var icke rik, men
hade inga egentliga ekonomiska svårigheter, ehuru hans in-
komster som författare aldrig voro stora. Hans bildning,
då han började, var visserligen blott litterär, men ganska
omfattande, och med utlandets litteratur var han mera för-
trogen än de flesta andra franska romantiker. Av engels-
männen hade han särskilt tagit intryck av Shakspere, Ossian
och framför allt Byron, vars elev han under den första
tiden kan sägas vara. Men även den tyska litteraturen
kände han ganska bra till — Schiller, Jean Paul, Hoff-
mann, den då såsom författare alldeles nye Heine samt
naturligtvis även Goethe. Likaså hade han läst åtskilligt
av den italienska och spanska litteraturen, och i den franska
var han synnerligen hemma. Som barn hade han läst de
franska medeltidssagorna, han kände Rabelais, Plejaden,
Montaigne, klassikerna, Marivaux, Voltaire, Diderot, Chénier
m. fl. Av de samtida tyckes han, såsom vi sedan skola
se, hava tagit det starkaste intrycket av Mérimée, särskilt
av dennes Théâtre de Clara Gazul.
1 På svenska finnes en utförlig och mycket samvetsgrann biografi över
Musset, författad (1894) av Sven Söderman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
