Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836 A QUOI RÊVENT LES JEUNES FILLES
båda flickorna ropa på mord och fly. Det hela har emel-
lertid blott varit ett litet skämt av den gamle hertig Laer-
tes. Han vill gifta bort en av döttrarna med den unge
Silvio, en blyg yngling, som alls icke har en Hernanis
romantik, och han beslutar därför att på förhand giva dem
denna romantik, efter vilken alla unga flickor omedvetet
trängta. Det är han, Laertes, som kysser Ninette och som
sjunger utanför Ninons fönster, det är han, som skriver
kärleksbreven, och det är han, som anordnar skenduellen
mellan Silvio och en narraktig brorson, som han har.
Flickorna tro emellertid, att den okände är Silvio, och båda
förälska sig i honom. Nu vilja båda gå i kloster för att
där sluta sina dagar, men övergiva denna plan för att i
stället bliva herdinnor. Men så slutar det hela med, att
Ninon får Silvio, och Ninette tröstar sig.
Stycket har icke samma avslutning som i de båda äldre
komedierna, och den romantiska ironien har här fått ett
bättre, mera konstnärligt uttryck. Musset vill, att det hela
skall verka såsom ett maskspel, något i stil med Commedia
dell’arte, och i det syftet har han i dramat kastat in en
dylik figur, Laertes’ brorson Irus, en frände till Pulcinella,
men mera civiliserad och mindre simpelt burlesk. Det är
till en väsentlig del tack vare honom, som det hela får sin
karaktär — samma karaktär, som mer eller mindre åter-
finnes i Mussets följande komedier. I lustspelets historia
intaga de en särställning, äro blomman av romantikens lust-
spelsdiktning, giva oss vad Tieck, Novalis och Schlegel hade
drömt om, men aldrig kunnat utföra, en diktning, som hela
tiden svävar mellan verklighet och fantasi, något av En
midsommarnattsdröm. Livet är ett skuggspel, en lek, ibland
ljuv, ibland bitter, men oftast mera bitter, och det tju-
sande i Mussets sagospel ligger kanske förnämligast i den
fina slöja av melankoli, som faller över gestalterna i de
bästa av dem. Det var med dem, som Müsset gjorde sin
stora insats i romantiken, och det är här hans individuali-
tet såsom skald bäst kommer fram.
Kort efteråt, under året 1833, skrev Müsset två nya
komedier, Les Caprices de Marianne och Fantasio. Den
förra rör sig med en Pantalonefigur, den gamle podestån
Claudio, som är gift med den vackra Marianne och som har
en betjänt, Tibia, vilken är något i Pedrolinostilen. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
