Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
838 FANTASIO
här alldeles olika. Den föregivne kammarherren uppträder
så klumpigt och så dumt, att han blir tillrättavisad både
av konungen och av prinsessan. Den, som framkallar
själva upplösningen, är Fantasio. När han med några dryckes-
bröder sitter framför en krog, går ett liktåg förbi. “Vem
begraver man?“ “Vi jorda Saint-Jean.“ “Saint-Jean!“ —ut-
ropar Fantasio — “Ar konungens narr död? Vem har då
fått hans plats? Justitieministern?“ “Nej“ — svara
bärarne — “platsen är ledig, och ni kan få den om ni
vill.“ Denna avsnäsning betraktar Fantasio såsom ett vän-
ligt råd, låter hos en skräddare göra sig en narrdräkt som
Saint-Jeans och anlägger en mask, som gör honom lika
ful som prinsessans hädangångne bouffon. Så blir han an-
tagen, och prinsessan, som varit djupt nedslagen över Saint-
Jeans död, börjar att fästa sig vid efterträdaren. Så får
Fantasio höra, att hon är olycklig över det förestående
giftermålet. Det måste därför hindras, och Fantasio finner
på råd. När den föregivne fursten av Mantua i spetsen
för sitt lysande följe rider in på borggården, sänker sig en
metkrok med rev ned från ett fönster, hakar i peruken
och drar upp denna. Den verklige fursten blir alldeles ur-
sinnig över ställföreträdarens ofrivilliga skallighet, fordrar
upprättelse och dödsstraff för förbrytaren, som befinnes vara
den nye hovnarren. Konungen vill emellertid ej gå så långt,
utan kastar blott Fantasio i fängelse. Emellertid har prinsessan
fått höra, att kammarherren spelat prins och att prinsen
förklätt sig — till vad vet hon icke, men tror, att det är
han, som spelat narren, och hon infinner sig därför, följd
av sin guvernant, i fängelset hos Fantasio, som sover och
som lagt av sig den vanställande förklädnaden. De bägge
damerna stanna framför slumraren. “Det lider inte något
tvivel“ — säger guvernanten — “han har tagit av sig sin
falska peruk, och på samma gång har hans vanskaplighet
försvunnit. Nu se vi honom sådan han är, sådan som hans
folk ser honom på triumfvagnen. Det är den ädle prin-
sen av Mantua.“ Prinsessan fattar lampan för att lysa på
honom, och inför den sovande ynglingens vackra anletsdrag
känner hon sig såsom Psyke inför den sovande Amor.
Men så vaknar Fantasio och skingrar deras villfarelse: han
är icke någon prins, utan Fantasio, en borgare i München.
Prinsessan blir förvirrad. Men Fantasio fortsätter. “Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
