Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840 ROLLA
kanske viktigaste i hans lustspel måste läsas ut mellan ra-
derna. Här är det två människor, som bägge känna sig
dragna till varandra, börden skiljer dem åt, och ingendera
säger ett ord till den andra, vilket kan tyda på en ömmare
känsla. Och dock är det denna, som hela tiden vibrerar
bakom deras skämt.
Redan några månader före Fantasio publicerades, i au-
gusti 1833, i Revue des deux Mondes Mussets väl ryktba-
raste dikt: Rolla. Då man bedömer denna, bör man alltid
erinra sig, att den skrevs av en tjugotvå års ung man.
Och likväl står Musset här på höjdpunkten av poetisk ska-
parkraft. Hans alexandriner verkade fullkomligt berusande
på hela den unga generationen i hans samtid. Rolla blev
för den ett slags bibel, som studenterna och konstnärerna
lärde sia utantill, och hur man än ställer sig till innehållet
och tendensen, är det tydligt, att Musset här givit ett ut-
tryck åt sitt släktes livssyn. Och han är här icke längre,
som i de äldre poetiska berättelserna, en Byronimitatör.
Det är visserligen sant, att Byrontypen i mycket fortfa-
rande ligger bakom. Men Musset har övergivit den noncha-
lanta, överlägsna och cyniska berättartonen i Don Juan.
Här är allt eld, glöd, entusiasm, trots det att han skildrar en
hjälte, vars kännemärke är en trött hopplöshet. Och i
själva verket vänder sig dikten mot den moraliska nihilism,
Don Juan förkunnat. Men framför allt är dikten roman-
tisk, ett uttryck för det nya släktets hat mot upplysnings-
tidevarvet. Den börjar med en karakteristik av världsåld-
rarna, av antikens skönhetsmättade tillvaro, som gick under
för stormarna från norden. Men ur det barbariska århund-
radet föddes en ny guldålder, “mera alstringskraftig och
skön“. Det var kristendomens, då vår tro ännu bar jungfru-
lighetens vita mantel, då allt, under Kristi hand, fick ett
nytt liv, då furstens slott och prästens hus voro tecknade
med samma kors och då livet ännu var ungt — det är ju
samma medeltidssvärmeri, som vi förut mött inom den tyska
nyromantiken. Men så fortsätter Musset i en anda, som
står i fullkomlig strid med Novalis’ världsåskådning. Man
märker, att Musset läst Byrons Cain, men också huru föga
dennes trots låg för den franske skaldens naturell. O, Kris-
tus — utropar han — jag hör ej till dem, som med dar-
rande steg gå att bedja i dina stumma’ tempel. Upprätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
