Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844 MUSSET OCH GEORGE SAND
var George Sand eller, som hon i det borgerliga livet hette,
la baronne Dudevant. Musset fick föra henne till bordet,
och detta var första gången de träffades. Musset var då
endast tjugotvå år, hon nära sju år äldre, men en sensuell
skönhet med underbara, svarta ögon, drömmande och lidelse-
fulla, och en olivfärgad hy, som erinrade om en andalusiskas
— just en sådan skönhet, som Musset förut besjungit. Och
därtill kom en överlägsen intelligens. Men romantiker var
denna viljekraftiga, sensuella kvinna icke, hon var realist,
praktiskt klok, arbetsam, ekonomisk, visserligen lidelsefull
i sin erotik, men också här ekonomisk och praktiskt klok,
alltid med en bitanke på att kunna utnyttja sensationer och
situationer för de romaner, som hon skrev med en ackord-
arbetares energi. Den elegante, aristokratiske Musset och
hon voro därför så olika naturer som möjligt, och sam-
manstötningen dem emellan blev också en sammanstötning
mellan realismen och romantiken.
Middagen hade hållits i juni 1833, och redan den 25
augusti fick Sainte-Beuve ett brev från George Sand, som
utsett honom till förtrogen och som i detta underrättade
honom om, både att hon blivit Mussets älskarinna och att
hon alls icke höll på, att detta skulle vara någon hemlighet.
Det var icke hennes första älskare, lika litet som hon var
Mussets första älskarinna. Jag har — skriver hon — “hos
honom funnit en renhet, en redbarhet, en ömhet, som be-
rusar mig. Det är en ung mans kärlek och en kamrats
vänskap. Det är något, om vilket jag icke hade en före-
ställning, och som jag aldrig trodde, att jag skulle möta,
allra minst hos honom. Jag har avvisat hans böjelse, jag
har stött honom tillbaka, jag har först nekat, men till sist
har jag givit mig, och jag är lycklig däröver.“ Under den
första tiden var det också idel solsken. Men ganska snart
började misshälligheter att inställa sig. Musset diktade blott
stötvis, då inspirationen kom över honom, George Sand skrev
däremot med ett urverks regelbundenhet, och trots sitt fria
åskådningssätt lät hon icke erotiken hindra arbetet. Hon
var en sund — innerst kanske poesilös — natur, han var
en fantasiens sjukling, som började plåga henne med sin
svartsjuka och sin lust att rota i hennes förflutna. Hon var
förståndet, han känslan, hon mannen, han kvinnan — de
kallades också Monsieur Sand och Mademoiselle Byron. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
