Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOLLA 843
Det guld, han ärvt, lade han därför in i tre börsar, en för
varje år — så länge kunde han leva, tre år i utsvävningar
och sedan döden! Likväl tillägger Müsset:
C’était un noble cœur, naïf comme l’enfance,
Bon comme la pitié, grand comme l’espérance.
Vid sidan av denna degenererade typ förefaller t. o. m.
Don Juan sund. Ty tårar och liderlighet äro en mycket
dålig blandning. Musset skildrar emellertid ej de tre årens
liv, utan blott Rollas sista natt. Denna tillbringar han i ett
glädjehus, och för sitt sista guldstycke har han av modern
köpt hennes dotter, en jungfru på endast femton år:
Trois ans — les trois plus beaux de la belle jeunesse —
Trois ans de volupté, de délire, et d’ivresse,
Allaient s’évanouir comme un songe léger,
Comme le chant lointain d’un oiseau passager.
Et cette triste nuit — nuit de mort — la dernière —
Celle où l’agonisant fait encore sa prière,
Quand sa lèvre est muette — où, pour le condamné,
Tout est si près de Dieu, que tout est pardonné —
Il venait la passer chez une fille infâme,
Lui, chrétien, homme, fils d’un homme! ....
Sällan har liderligheten, med en krydda av död, skildrats
i mera glödande färger. Hela den sensualism, av vilken en
sydlänning är mäktig, kommer här fram, och det är denna,
som fläckar den idealism, som Musset ännu trodde sig äga.
Den unga flickan har trots allt något av jungfrulighet kvar,
och hon älskar Rolla. Då hon får höra, att han är ruine-
rad och därför vill sluta sitt liv, vill hon giva honom det
enda smycke hon äger. Men Rolla svarade blott med ett
lätt smålöje:
Il prit un flacon noir qu’il vida sans rien dire;
Puis, se penchant sur elle, il baisa son collier.
Quand elle souleva sa tête appesentie,
Ce n’était déjà plus qu’un être inanimé.
Dans ce chaste baiser son âme était partie,
Et, pendant un moment, tous deux avaient aimé.
Kort innan Rolla publicerades i Revue des deux Mondes
mottog Musset en inbjudan från tidskriftens redaktör till en
middag, vid vilken blott en enda dam var närvarande. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
