Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856 LORENZACOIO
hertigen? Svaret blir: “detta mord är den enda rest av
dygd, som står mig åter. Det är mig likgiltigt, om man
kallar mig en Brutus eller en Herostratos.“ Så narrar han
hertigen i ett bakhåll, stöter ned honom och rymmer till
Venedig. Men i Florens efterträdes Alexandre av Come de
Médicis, ett pris utsättes på Lorenzos huvud och han blir
lönnmördad. Man varnar honom för att gå ut, men han
svarar — tydligen inspirerad av Karl Moors slutreplik i Die
Räuber —: “I går förföljde mig en lång barbent lymmel
under en kvarts timme utan att kunna bestämma sig för,
om han skulle stöta ned mig. Den arma djävulen hade en
kniv, lång som ett stekspett. Han såg på den med en så
ömklig min, att det gjorde mig ont om honom. Kanske
var det en familjefar, som höll på att dö av hunger.11 Så
går Lorenzo ut och blir mördad.
Förebilderna ha varit många. Hamlet har varit en, King
Lear en annan. Den av sorg halvt sinnesrubbade Philippe
Strozzi, som bär på sin mördade dotter, är en alldeles tydlig
reflex av Lear med den döda Cordelia. Men en ännu större
betydelse har Schillers Fiesco haft för honom. Huvudmotivet
är detsamma: en italiensk republik, vilken förtryckes av en
utsvävande tyrann, som förför stadens kvinnor, en samman-
svärjning, som bildas mot denne, men i vilken varken Fiesco
eller Lorenzo deltager, en hjälte, som genom ett lättsinnigt
liv söker invagga tyrannen i säkerhet, och till sist en revolu-
tion, som misslyckas genom revolutionärernas brist på moral.
Men under det att Schillers stycke är mycket dramatiskt,
är Mussets det alls icke. För det första är det alldeles för
långt och har för många deklamationsnummer, och för det
andra splittras intresset genom en mängd scener, som alls
ej föra handlingen framåt, utan endast avse att giva den
florentinska miljöen. Denna lokalfärg var tydligen för Musset,
liksom för Victor Hugo, själva huvudsaken. Men han hade
icke Hugos förmåga att med några raska drag få fram
denna. Det hela blir nästan blott lokalfärg, en tidsbild av
Florens på 1500-talet. Och detta hänvisar oss på Mussets
egentliga förebild. Denna var varken Shakspere eller Schiller,
utan den var Vitet och Mérimée, Les Barricades och La
Jacquerie. Lorenzaccio är icke en tragedi, utan en samling
“scènes historiques“, en följd av historiska bilder, och detta
ger oss förklaringen till många av styckets brister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
