Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ON NE BADINE PAS AVEC L’AMOUR 8 61
inlämnade han till Revue des deux Mondes sin väl yppersta
dikt, proverbet On ne badine pas avec l’amour, som i viss
mån — utan de patetiska tonerna — speglar kärleksgnabbet
mellan Musset och George Sand. Han kallade stycket “pro-
verbe“. Namnet var gammalt. Redan mad. de Maintenon
hade låtit pensionärerna i Saint-Cyr spela små stycken, som
voro avsedda att inskärpa och exemplifiera moralen i något
ordspråk. Under 1700-talet skrevos flera dylika proverbes,
vilka emellertid allt mera lösgjorde sig från moralen och
förvandlades till små lustspel. Det var den formen Musset
tog upp. Men hans On ne badine pas avec l’amour är
snarast en dramatiserad saga, något i stil både med Commedia
dell’arte och med vaudevillen, och det är mot denna bak-
grund av fantasiens lek, som huvudhandlingen spelar. Stycket,
som är på prosa, börjar såsom en vaudeville. En kör av
lantfolk sjunger: “doucement bercé sur sa mule fringante,
messer Blazius s’avance dans les bluets fleuris, vêtu de neuf,
l’écritoire au côté“. Messer Blazius ber om en klunk vin
och talar till folket: “mina vänner, ni vet, att unge Per-
dican, son till vår baron, blivit myndig och i dag kommer
hit. I Paris har han blivit doktor och är så lärd, att han
inte kan se ett grässtrå på marken utan att genast tala om
för er, vad det heter på latin, och när det blåser eller
regnar, så kan han klart säga varför. Ni kan förstå, hur
hedrande det där är för mig, som varit hans lärare, ända
sedan han var fyra år. Men tag nu hit en stol, så att jag
kan stiga av den här mulan utan att bryta nacken av mig.“
Sedan han ånyo förfriskat sig med ett par klunkar, kommer
dame Pluche in på sin åsna. Den vackra Camille, baronens
nièce — säger hon till folket — “kommer i dag till slottet.
Hon har lämnat klostret och hennes uppfostran är full-
bordad. De, som få se henne, skola andas in en doft av
visdom och fromhet. Aldrig har det funnits något så rent,
så mycket av ängel, lamm och duva som hos den där lilla
novisen.“ Messer Blazius uppvaktar därefter baronen, som
presenterar honom för kyrkoherden i byn, maître Bridaine,
men de båda lärde känna genast motvilja för varandra, och
Bridaine vädrar i Blazius en farlig rival: “han stinker vin
på långt håll“ — säger han till baronen, sedan Blazius gått.
Men baronen — en dråplig figur ur rokokosagans värld —
tar den frånvarandes parti: Det är omöjligt, jag upprepar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
