Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE CHANDELIER 867
med honom i en tornkammare, men när Astolphe kommit dit,
reglas dörren, och han blir fånge. För att få mat och
dryck måste han spinna som gamla gummor, och vår Don
Juan har således kommit i den för en älskare mest obehag-
liga situationen: att bli löjlig. Genom en trollspegel och
genom Barberines brev får greve Ulric underrättelse om sin
makas trohet och om Astolphes missöde, och så slutar stycket
med en hyllning åt den raska och trofasta hustrun.
Samma år publicerades Le Chandelier. Vid ett referat
förefaller stycket ytterst osedligt, men märkvärdigt nog
tänker man alls icke därpå, när man läser det. Förkla-
ringen torde ligga i det lilla dramats romantik. Det verkar
såsom en fableau från medeltiden. Att den äkta mannen,
maître André, blir “cocu“, är enligt fableauens moral inte
mer än rätt åt honom — sådana löjliga gamla narrar tåla,
vad de få. Ty maître André är ett slags Pantalone, som
i Commedia dell’arte och i fableauen alls icke har någon
rätt, utan som saklöst kan luras både på pengarna och på
frun. Men mot denna fableauens komiske hjälte står ett
slags Aucassin, den medeltida lay-diktens blyge, trofaste,
uppoffrande pagegestalt, och att han segrar, förefaller oss
till sist alldeles naturligt och berättigat. Stycket börjar
med en scen, för vilken utan tvivel den bekanta episoden
i Byrons Don Juan varit förebilden. Maître André rusar
in i Jacquelines sängkammare och för ett förfärligt oväsen,
han har blivit bedragen, hans skrivare har sett, hur en karl
krupit in genom fönstret etc. Liksom Donna Julia spelar
Jacqueline den orättfärdigt misstänkta oskulden, maître André
måste skamsen slå till reträtt, men sedan han avlägsnat sig,
kryper Clavaroche, en dragonofficer, fram ur ett skåp. För
att dölja förhållandet dem emellan beslutas, att Jacqueline
skall skaffa sig en “chandelier“ — ett slags skärm, en upp-
vaktande kavaljer, vars sällhet slutar, där den verklige älskarens
börjar. “Bakom denna bekväma mannekäng döljer sig den
lyckliga hemligheten. Om mannen är svartsjuk, är det på
honom. Pratar man, gäller det honom, och på så sätt kan
den diskrete älskaren och dennes dygdädla väninna, dolda
av en ogenomtränglig slöja, skratta åt honom och åt alla
nyfikna.“ Till denna förtroendepost utser paret en ung
skrivare hos maître André, den unge Fortunio. Men For-
tunio har länge i hemlighet dyrkat den vackra Jacqueline
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
