Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868 LE CHANDELIER
utan att ens våga antyda sin blyga böjelse. Men sedan han
blivit antagen till “chandelier“ låter han den skymta fram
i en visa, som han sjunger för maître André, Clavaroche
och Jacqueline:
Si vous croyez que je vais dire
Qui j’ose aimer,
Je ne saurais, pour un empire,
Vous la nommer.
Mais j’aime trop pour que je die
Qui j’ose aimer,
Et je veux mourir pour ma mie
Sans la nommer.
Clavaroche tvingar emellertid Jacqueline att narra For-
tunio till ett möte, där maître André anordnat ett bakhåll
för den okände älskaren. Fortunio, som redan märkt, att
han blott är “un chandelier“, vill likväl gå dit, ehuru han
vet, vad som väntar honom. Men så kallar Jacqueline
honom till sig, och nu först kommer det till en förklaring
dem emellan. Jacqueline — säger Fortunio — “du skulle
ha handlat bättre, om du sagt mig allt. Jag skulle ha gått
in på allt.“ “Vad säger du? Vad talar du om?“ “Ack,
Jacqueline, du måtte älska honom bra mycket! Ty det bör
kosta på dig att ljuga och att så utan medlidande gyckla
med mig.“ Han förebrår henne intet: “Store Gud! Var-
till duger väl jag utom till att låta mitt liv för dig, utom
till att följa dig, skydda dig, taga bort törnet för din fot.“
Jacqueline får veta, att han känner det försåt, som man ut-
satt för honom och att han likväl vill infinna sig på platsen,
och nu är hon besegrad: “Du vet, att jag ljuger, att jag
bedrar, att jag gycklar med dig, att jag vill döda dig! Du
vet, att jag älskar Clavaroche, som tvingar mig att göra
allt, vad han vill. Du vet, att jag spelar komedi, att jag
är usel och föraktlig, att jag för ro skull utsätter dig för
döden. Du vet allt, och du är säker därpå. Nåväl — Vad
är det du nu vet?“ “Men Jaqueline — jag tror . . . jag
vet.“ “Vet du, att jag älskar dig, barn som du är! Om
jag ej skall dö, så förlåt mig! På mina knän ber jag dig
därom!“ Fortunios uppoffrande kärlek hade segrat, Clava-
roche får sitt avsked, och maître André svär att aldrig
tvivla på sin hustrus trohet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
