- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
873

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INLEDNING
Bland de inånga försök, som i början av 1800-talet
gjordes i Frankrike att bestämma, vad romantik egentligen
var, är mad. de Staöls onekligen bland de märkligaste. I
romantik och klassicitet såg hon en rasfråga. De romanska
folken voro ättlingar till antikens romare, och klassiciteten
låg dem i blodet, de germanska hade däremot en lika naturlig
dragning till romantiken, som stammade från kristendomen
och chevaleriet. Utan tvivel ligger det något i denna tanke.
Den nya romantiken började hos tyskarna och blomstrade före-
trädesvis hos dem, skandinaverna och engelsmännen. I Frank-
rike fick rörelsen endast en övergående betydelse, egentligen
på 1820- och 1830-talen, och i Spanien och Italien synes
den romantiska svallvågen hava så gott som förlorat sin
kraft. Spanien har knappast någon enda betydande romantisk
författare, någon, vars namn trängt över hemlandets gränser;
man har några skräckdramer, några av Walter Scott påverkade
noveller och några Byronimitationer — den mest betydande
av dessa spanska Byronefterföljare var José de Espronceda
(1810—1842). Men ingen av denna tids spanjorer har
någon plats i en allmän litteraturhistoria.
Viktigare är Italien, ty här möta vi några författare, vilka
— om de än icke äro några utpräglade romantiker — likväl
tagit intryck av vissa av romantikens idéer. I själva verket
hade italienarna föga berörts av den franska klassiciteten,
mera, men ej heller mycket, av den franska upplysningen,
och senrenässansen hade här aldrig fullkomligt dött. I Italien
fanns således en viss jordmån för en förromantik. En dylik
kan också spåras under 1700-talet. Så tidigt som 1763 hade
Melchiore Cesarotti på versi sciolti gjort en översättning av
Ossian, som då ännu var under utgivning, och under samma
årtionde skrev Gozzi sina fiabe. Men denna förromantik bröt
icke, såsom i Tyskland, under 1700-talet ut i ren romantik.
I stället dröjer det ända till det nya århundradets början,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0899.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free