Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den individualistiska riktningen - XIV. Några slutsatser om Anarkismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tendensen att återfalla i det förflutnas misstag finnes,
som vi veta, blott alltför mycket t. o. m. bland
de mest avancerade revolutionärer.
Man ser således att den kommunistiska
anarkismen är den låsning som nu vinner mesta
terrängen bland de arbetare — isynnerhet hos de
romanska — som intressera sig för frågor om
revolutionär aktion i en mer eller mindre avlägsen
framtid och som förlorat tron på statens
välgärningar.
Arbetarrörelsen, som tillåter arbetarna att hålla
ihop mot de politiska partiernas tomma agitation,
och att mäta sina krafter och anlag på ett mer
effektivt sätt än i valens efemerära mekanism,
bidrager mycket att förbereda dessa idéer. Så
mycket, att det ej är överdrivet att förutse, att då
allvarsamma rörelser börja bland stads- och
lantarbetare, försök skola göras i anarkistisk riktning
och att dessa försök utan tvivel skola bli grundligare
än det det franska folket gjorde 1793—94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
