Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min käre Hård, inte om jag äfven vore tvungen
att förfölja min motståndare öfver hela Vestmanland.»
Dessa ord ådagalade tydligt, att Hårds önskan
långt ifrän att vinna gehör hos konungen,
tvärtom ännu mera befästat honom i hans afsigt
att till hvad pris som helst bestå en dust med
den lurfvige nalle, som efter sednaste underrättelser
lyckats bemäktiga sig ett par får vid
Kungsbarkarö kyrka.
Den utrustning, som Karl XII bestod sine
män och som han sjelf hade, var den mest primitiva
man kunde få se. Om någon tror att de
hade skjutgevär, så misstager han sig.
Den äfventyrslystne Härd, som nära nog dag
efter dag inledde den unge konungen i de mest
halsbrytande faror, hade en gäng skämtande och
ej utan afsigt framhållit, att det aldrig kunde vara
bevis på mod och tapperhet att medelst en
kula affärda björnen till andra verlden.
Detta slog an på den unge och djerfve konungen,
och när han frågade hvad för slags vapen
Hård då skulle välja, svarade denne:
»Helt enkelt vanliga högafflar!»
»Vanliga högafflar,» utbrast Karl XII och
studsade tillbaka, ty förslaget syntes honom till
en början allt för vådligt. Men då han under
ett par dagars tid nogare öfvervägt saken, omfamnade
han Hård, kallade honom sin bäste rådgifvare
och utbrast till slut:
»Det skall bli roligt att se, hur flat nalle
skall bli, dä han möter oss med dylika vapen i
händerne!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
