Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ensamhet. Han ville så gärna få stanna här inne,
han, bland alla hederliga människor, som han aldrig
velat något ont, och som aldrig förr velat honom
något ont. Han vill det så starkt, att han tycker alla
människor böra förstå, hur det hänger samman. Men
kanske har han värkligen gjort hela byn ont genom
vad som skett — och då är det väl ingen annan än
han själv, som —
Plötsligt vänder han sig om och ser skarpt på
Malin, där hon sitter späd och böjd och håller någon i
hand. Spriten har färgat hennes kinder och det har
kommit något ljust över hennes ansikte, något som
liknar ett leende, ehuru för svagt att kunna få namn
därav. Så knäpper hon upp sitt klädningsliv och
letar fram en hopknuten duk, vilken hon ber en kvinna
räcka Hök.
Denne förstår, att det är pänningarna, hon
förtjänat i staden. — Var så god, säger i detsamma
handelsmannen och skjuter till honom det lilla
paketet med de begärda varorna.
Som Gustav Höks huvudbonad är långt neddragen
och hans huvud böjt, kan ingen se, att han blivit röd
som blod. Och hur han fumlar och fumlar med sin
darrande hand, får han aldrig upp dessa knutar, vilka
dölja priset för hennes svåra möda, hon Malin,
stackare. Men med ens slänger han bort duken, rätar
beslutsamt på sig, tar av mössan och säger högt och
säkert, som om han läste ett stycke ur katekesen:
— Är det så, att någon behöver arbete gjort, så vill
jag bara omtala att jag är mycket tacksammer, ifall
jag får mina kunder tillbaka, och så vill jag anhålla
hos handelsman att få krediten öppnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
