Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han talat ut, kommer nog den gamla rädslan
över honom, ty han tycker, att orden studsat tillbaka
utan annan värkan än att utskämma honom ännu
mer. Fumlig och oviss står han där tummande
mössskärmen och ser under lugg på kvinnorna, vilka
betänksamt titta ned framför sig, och på männen, som
utbyta tveksamma blickar. Men hur han ser,
förefaller det honom, som om alla dessa ögon och alla
dessa ansikten bleve mer och mer godsinta. Och
utan att efteråt förstå, var han fick sin djärvhet ifrån,
går han stilla fram och räcker alla sin hand, den ene
efter den andra. Och män och kvinnor fatta den
långsamt, men skaka den stadigt och för var och en,
som icke nekar honom sin grova näve, känner Hök
det, som fölle en småbörda från hans själ, och han
kan icke begripa, hur han förut kunnat känna sig fri
och glad.
Malin har rest sig, mest lika röd i ansiktet hon
som Hök själv, och en blick ger hon honom, som
han gömmer länge. Den är som en lärkdrill. — Ja,
adjö nu alla och tack, nickar hon, som om ingen
trötthet funnits till.
Men handelsmannen, vilken hittills stått utanför detta,
lutar sig över disken och håller självmant ut sin röda,
varma hand.
— Qod kväll, Gustav Hök. I kan titta ned i
morgon, om vädret är passeligt.
Skulle någon trott, att kälken kunde skutta i väg på
detta sätt uppför skogsstigen! Han hoppar som en
tosing genom drivorna. Det är Malins skull, hon
borde sitta på, men det är ingen ordning med Malin
i kväll. Hon skyller på brännvinet, det har gjort henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
