Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru så oklart och hopsnörpande ängsligt, att han
räddes för att känna efter. Nu erfor han det
annorlunda, nu var det något han kunde och hade makt
till, något klippfast. Just en sådan morgon, då all
den klingande höstglädjen stormat på, var det han
utan att tänka varken hit eller dit börjat rensa en
ny åker. Ty det stod plötsligt för honom, att hvad
han väntade på, lyckan och friheten, skulle aldrig
komma av sig själva. Men grepe han sig blott an,
skulle det hela sedan följa efter, lika visst som att
allt omkring honom stod där sjungande påtagligt,
bjudande honom räcka ut sin hand för att hösta vad
han sått, när han längtat så grufligt.
Han kunde knappt hålla stånd mot glädjen, han
kände ett galet begär att hoppa som en fåle, hade
han icke haft det mödosamma verket framför sig,
skulle hans bröst väl sprängts i stycken. Ty den
stora verkligheten var där ju redan, just den sjöng
luften om med sina nya låtar. Sjöng klarare och
vissare för varje dag.
— Där på kullen, högstupp under granarna skulle
hon stå, stugan, helt röc. som varmt blod med vita
fönsterkarmar och tak, som blänkte likt mors
salm-boksspännen i solen. Icke finge sädesåkrarna tränga
inpå, å nej, inga breda ladugårdar och inga långa
lador, de skulle alla ligga kvar där nere vid den grå
stugan, där passade de, far och mor tyckte bara om
åkrar och granna fähus, men Andreas och hon —
de tyckte bäst om skogen och fågelsången. Och när
kvällen kom, då skulle de gå upp till sitt eget, upp
till den lilla gården med flaggstång, ty en gård, lagd
med fint grus, skulle det vara. Blott intet stängsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
