- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
113

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

badurernas lampprydda bark, och ljudlöst lägger
gondol på gondol tätt intill för att lyss. Som sagoväsen,
dem jag anat, känt kanske i någon förtillvaro, så
främmande och dock sällsamt bekanta stiga palatsen ett
efter annat ur djupet, alla dessa krön och pelarrader,
gömda i nattskuggorna som i andehamnar, bli för mig
till lösningen på någon gåta, vilken aldrig haft form
men levat i mig som en otillfredsställelse. Här och
där brister förtrollningen sönder av ett kallblått
ljusflöde ur hotellens portiker, av det gälla färgskriket
från pråliga gondolpålar. Sedan glida vi åter, min
stumme förare och jag, in i det mörka. De mjuka
årtagen lägga bakom oss Dogernas vita drömslott.
Som svarta jättegastar teckna sig plötsligt in på relingen
Riva Schiavonis barkasser och ångare — och försvinna
även de. Vinden från lagunerna möter kylig och
gungar sakta min farkost. Lättjefullt stödd mot
kuddarna tycker jag att det vore fysiskt omöjligt att slita
mig ur detta drömtillstånd. Varför skall icke även
jag en gång få vara rik och handla som de rika:
mätt och lat vältra mig i överflöd och rus, bada mig
i skönheten som i en bädd av svala rosenblad och
låta deras söta ångor gunga mig i ljuvlig yrsel . . .
Ja, är ens skönheten värd att jag släpper till min
personlighet? Äro intrycken utifrån verkligen värda, att
jag låter mitt eget väsens strängar dallra? Mer och
mer tycker jag mig erfara mitt innersta som ett väsen
av främmande och gudalik art vilande i sig själv i
upphöjd oberördhet.

Min roddare böjer sig och viskar lent som
sunnan-fläkten:

— Signora: Lido, Murano.

Trollmark. g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free