Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen kunde förstått mig som denne smidige
italienare, vilken jag på dagen hört gorma som en vildsint
käring om en soldo. Nu driva Venezias nattliga
andar sitt spel, och det är hans sak att akta, så de
icke störas.
— Murano.
Jag vet inte alls varför, om inte .för att Lido, som
är närmast, varit naturligare. Det hela är vansinnigt,
skall tömma min magra kassa — än sedan, fråga
efter det i dag! Nu slukas vi redan av småkanalernas
irrgång. Gondolen slinker hurtigare genom de
fattiga prången mellan unkna husmurar, där kvinnor stå
på baktrappan och skölja kläder i skenet av lyktan,
som upphängd på väggen speglar sin glåmighet i
vattnet, förbi vinkrogarnas små trädgårdar med
gitarrspelande jäntor.
Så ut på lagunen med alla tusen slingor, rader,
bågar, festoner av ljus, ramp under kyrkornas,
kupolernas, tornens och palatsens mörka fantastiska kulisser.
Mitt medvetande står stilla i en formlöst svällande
förnimmelse av det betydelsefulla i att jag, just jag finns
till. Där jag förnämt glider bort från världen på det
stora vattnet, ensam med de bleka stjärnorna, ligger
jag och känner det maskineri, som verkar i detta mitt
vittfamnande medvetande till den grad sammansatt
och märkligt, att jag hemligen finner de strålande
himlakropparna utan mening — litet dumma, värdiga
att sugas fast på mina ögons näthinnor, ja men
ingenting mer. De endast snudda vid min tillvaro.
Nu fara vi under de dödas ö — det är bara en
naken grå mur, och plötsligt erfar jag en alldeles
saklös vrede. Jag reser mig i känsla av att något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
