Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne fortfor att viska ivrigare. Med ett skratt stack
han armen under kappan och visade en ut- och
invänd ficka, medan andra handen slogs ut nervöst
beklagande: myntet glömt, en tillfällighet, vad skulle
han göra?
Vid sin närgångna granskning av kunden, tycktes
värden under den oklanderliga härrekappan ha gjort
vissa upptäckter, som stadfäst hans misstankar, ty han
höjde rösten bestämt avvisande:
— Nej, på det här stället kokas inga kreditsoppor,
sade han och skrattade. Kvickheten gjord för mig,
han hade i hast överflyttat på mig sin förtrolighet.
Dröjande, mycket dröjande vände den främmande
sig om. Hans ansikte var spökblekt, med en min av
motvilja öppnade och slöt han de torra läpparna, som
kväljde det honom att insuga matångorna, och dock
måste han göra det girigt så att näsvingarna spändes.
Men tunga svettdroppar pärlade upp på pannan. Så
skred han mot dörren.
En fysisk tyngd lik en sömndvala hade fallit över
mig. Det var något jag skulle göra, som jag glömt,
trögt öppnade jag munnen, men det kom inga ord,
jag reste mig men så obetydligt, att visst ingen kunde
märka det. Och hela tiden iakttog jag med en
vakenhet, som om en annan hjärna arbetat inuti min ...
Intet ostadigt glitter nu i mannens blick, den brann
lik en klar låga i sin stolthet och vände sig alltmer
inåt som funnes ingen yttervärld. Det krampaktiga
försöket att efterlikna laterna och väsendet hos en på
livets solsida var avskakat som en börda. Han
samlade sig kring det enda han ägde kvar, som var hans,
det ingen kunde taga ifrån honom, det han ej be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
