- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
16

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jag blir inkörd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herr From lade den så sakta på min rygg, under det Daniel höll mig vid huvudet, därefter spände han fast sadelgjordarna under min kropp, allt under smekningar och vänliga ord; så fick jag lite havre och blev därefter ledd omkring några slag. Detta upprepades varje dag, till dess jag började se efter havren och sadeln. Slutligen satte sig en dag min husbonde upp på min rygg och red mig runt kring
ängen på det mjuka gräset. Det kändes visserligen rätt underligt, men jag var på samma gång stolt över att få bära min husbonde, och då han fortfarande red mig något varje dag, blev jag snart van vid det. Det nästa obehaget var att få järnskor på sig, och i början kändes även detta rätt svårt. Husbonden följde mig till hovslagaren för att tillse, att jag ej skulle bli skadad eller skrämd. Denne lyfte stilla och varsamt upp mina fötter, den ena efter
den andra, och sedan han lagt min fot i sin hand, skar han bort en del av hoven bara så mycket, att skon skulle passa. Detta gjorde alls inte ont, så att jag stod helt stilla på mina tre ben, medan han, såsom de sade, »verkade» en hov i sänder. Därefter tog han ett stycke järn av samma form
och storlek som undre sidan av min hov, passade det noga intill denna och nitade fast det med några spikar, som han kallade söm och som med hammarslag drevos tvärs igenom kanten på hoven men utan att det minsta skada mig. Visst kändes mina fötter sedan en smula styva och tunga, men snart blev jag van vid det och erfor ej längre något
obehag.

Medan vi ännu voro kvar hos hovslagaren, kom en bonde med sin häst för att få honom skodd. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free