- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
34

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stuptygel, och jag hatade den mer än något annat, men nu åtspändes den ännu hårdare, då både vår nye herre och hans kusk tyckte, att vi sålunda sågo stiligare ut. Ofta körde man ut med oss på Djurgården och andra ställen för att visas. Du, som aldrig haft någon stuptygel, kan inte veta, hur det är, men jag kan försäkra dig, att det är fruktansvärt. Jag tycker om att kunna skaka på huvudet och håller det så högt som någon annan häst, men tänk bara, om
du lyfte ditt huvud högt och bleve tvungen att i timmar hålla det lika högt, ur stånd att röra det, om icke med ett ännu högre kast, och med en hals, som värkte, tills du ej visste, vad du vill ta dig till! Och till på köpet att ha två betsel i stället för ett. Mitt var dessutom vasst, så att blod från min tunga färgade fradgan, som stod mig om munnen, då jag tuggade på betslet. Allra värst var det, då vi fingo stå och vänta timtals på frun, när hon var ute på någon förlustelse, och om jag vid sådana tillfällen stampade och röjde min otålighet, fick jag genast smaka piskan. Det var, så att man kunde bli kollrig.»

»Tänkte aldrig er husbonde på er?» sade jag.

»Nej», svarade hon, »han brydde sig endast om att det såg stiligt ut, som man säger. Jag förmodar han var ganska okunnig i fråga om hästar, och han lämnade oss helt och hållet åt kusken, som sade, att jag hade ett retligt lynne och icke hade blivit väl inkörd med stuptygel men att jag snart skulle bli van därvid. Detta var likväl icke han mannen att göra, ty då jag stod i stallet, olycklig och förargad, så gav han mig endast ovänliga ord eller slag i stället för att med vänlighet blidka och lugna mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free