- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
35

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Snäggan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Om han ändå hade varit hygglig, skulle jag försökt att härda ut. Jag var villig att arbeta och att arbeta hårt till på köpet, men att plågas för ingenting annat än deras infall, det förargade mig. Vad rätt hade de att sålunda tillfoga mig lidande? Utom min såriga mun och smärtan i nacken kände jag alltid något ont i luftstrupen, och skulle jag stannat där länge, hade jag slutligen ej kunnat andas fritt. Men jag blev allt oroligare och retligare och begynte bita och sparka den, som kom för att sela på mig.
Därför slog stalldrängen mig, och en dag, då man just hade spänt oss för vagnen och höll på att binda upp mitt huvud med den där tygeln, började jag slå och sparka allt vad jag kunde. Snart hade jag fått sönder seldonen och sparkat mig loss. Och därmed var det slut för mig på det stället. — Därefter skickades jag till en hästmarknad i Örebro för att
säljas. Naturligtvis kunde man ej gå i god för att jag var felfri, men mitt vackra utseende och min hållning gjorde, att en hästhandlare köpte mig. Han försökte mig på alla sätt och med olika slags betsel och fann snart, vad det var, som jag ej kunde fördraga. Slutligen kunde han sälja mig såsom en alldeles felfri häst till en herre på landet. Han var snäll, men olyckligtvis flyttade hans gamle stalldräng, och den, som kom i stället, var lika hårdhjärtad och hårdhänt som Simson. Han talade alltid
på ett rått och otåligt sätt, och om jag inte flyttade mig i spiltan just i det ögonblick han ville, kunde han slå mig över knälederna med stallkvasten eller grepen, vilketdera han då hade i handen. Allt, vad han gjorde, var rått, och jag började hata honom. Han ville skrämma mig till undergivenhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free