- Project Runeberg -  Vackra Svarten. Historien om en häst berättad av honom själv /
98

(1923) [MARC] Author: Anna Sewell Translator: Henning Wendell - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Huru det slutade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha legat här i timmar. Underligt också, att hästen inte rört sig från stället.»

Den ena av männen försökte nu leda mig framåt. Jag tog ett steg, men det var så när jag hade fallit igen.

»Se, han har ont både i foten och knäna, och hela hoven är ju alldeles sönderskuren. Stackars gosse, vad han råkat illa ut. Jag är rädd, att inte allt stått rätt till med Mårten. Tänk bara att rida på de här kantiga stenarna med en häst, som saknar en sko! Det hade varit ungefär lika klokt av honom att vilja tvinga hästen över månen. Jag misstänker att han åter fallit för den gamla frestelsen.
Stackars Kristina, hon var fasligt blek, när hon kom till oss för att fråga, om han inte kommit hem. Hon låtsade, som om hon inte alls var orolig, och talade om en mängd saker, som kunde ha uppehållit honom. Men hur ivrigt hon bad mig att fara och möta honom! Och hur skola vi nu bära oss åt?
Vi måste föra hem hästen där så väl som liket, och det blir ingen lätt sak.»

Därpå följde en överläggning, och det beslöts att den ena av karlarna skulle leda mig och den andra taga liket. Det var ingen lätt sak att få det upp i jaktvagnen, ty vem skulle hålla Snäggan? Men hon visste lika väl som jag, vad det gällde, och stod stilla som en mur. Jag vill anmärka, att om hon hade något fel, så var det, att hon ej gärna ville stå länge stilla. Snart körde den ena av karlarna bort med sitt sorgliga lass, och den andra kom och såg på min fot igen. Därefter tog han sin halsduk och band den stadigt om foten, varefter han ledde mig hem. Aldrig glömmer jag denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:14:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/assvarten/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free