Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Död i tjänsten - 22. En vän i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetskarlar, som för en spottstyver köpa gamla, utslitna hästar för att på släparbete ytterligare pina ur dem deras sista återstående krafter.
Därhän hade det nu kommit med Snäggan.
Numera önskade hon blott att få dö. Hon var dock glad att se mig och sade: »Du är den enda verkliga vän jag någonsin haft. Ack, om det nu snart vore slut med mitt elände! Jag har sett döda hästar, och jag tror inte, att de alls känna något lidande mera. Det är bara ett, som jag särskilt skulle tycka om, nämligen att få stupa i mitt arbete och slippa bli förd till hästslaktaren.»
En liten tid därefter fördes på en kärra en död häst förbi vår droskstation. Det var Snäggan. Hennes önskan hade uppfyllts.
Oj att människor voro så barmhärtiga och bestode en gammal häst en kula, innan det går till sådan ytterlighet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
