Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6201
Sverige.
6202
gionen uppfattades pa 1700-talet mest som
ett krav på högre moral, vilket satte frukt
i välgörenhet och sociala
rättfärdighets-strävanden, vilka haft bestående
inflytande.
Det konstitutionella
statsskickets tid (1809—).
Regenter: Karl XIII 1809—18; Karl
XIV Johan 1818—44; Oskar I 1844—59;
Karl XV 1859—72; Oskar II 1872—1907;
Gustav V 1907—.
1800-talets S. präglas i yttre avseende
framför allt av den union med Norge, vari
S. sökte en ersättning för Finlands
förlust. Avsedd att stärka ställningen utåt
men även stödd av en samskandinavisk
idéströmning, som sökte näring i känslan för
gemensamma forntidsminnen
(skandinavismen), medförde emellertid unionen en
mångfald svårlösta problem m. avs. på de
gemensamma statsorganen, problem som
skapade misshälligheter, vilka på
norrmännens initiativ föranledde unionens
upplösning 1905. Efter Gustav IV Adolfs
avsättning och enväldets fall grundades S:s
statsliv på maktdelning (Regeringsformen
1809), varom i grova drag kan sägas, att
lagstiftningsmakten innehaves av konung
och riksdag gemensamt, förvaltningen
principiellt ombesörjes av konungen
(genom ett antal förvaltande ämbetsverk) och
beskattningsmakten ligger hos riksdagen,
som även äger att uppgöra en detaljerad
statsreglering. Utvecklingen har dock
alltmer visat, att riksdagen genom denna makt
över anslagen kommit att få den
starkaste bestämmanderätten över
riksstyrelsen, varigenom en parlamentarism
småningom f ramtvungits; statsrådet, med
vars hjälp konungen utövar sin
styrelsemakt, organiserades i huvudsak 1840
(departementsindelningen). Riksdagen var
sedan sin älsta tillvaro indelad i fyra
stånd: adel, präster, borgare och bönder,
en indelning som nu var alldeles föråldrad
och ej motsvarade den moderna
samhällsbyggnaden. Dess rekrytering och
sammansättning har varit ett av 1800- och
1900-talens politiska huvudproblem; de
viktigaste reformerna, som berett inflytande åt
allt större medborgargrupper, genomfördes
1866 (ny riksdagsordning, varigenom
riksdagen indelas i två kamrar), 1909 (allmän
rösträtt vid andrakammarval) och 1918
(rösträtt och valbarhet för kvinnor; allmän
och lika rösträtt vid val till de
församlingar som utse första kammaren, vars
särprägel av återhållande kraft i förhållande
till andra kammaren därigenom till stor
del försvann). Riksdagens arbetssätt har
även komplicerats, och frihetstidens
ut-skottsorganisation har utbyggts och
fullkomnats. Med maktens fördelning på
större antal personer har partiväsendet åter
fått ökat insteg, och särskilt från 1866
har det gett det politiska livet dess
prägel. I huvudsak har partibildningen gått
efter skiljelinjen konservativa-liberala,
men även utpräglade klasspartier ha
funnits eller finnas, såsom
lantmannapartierna, de socialdemokratiska och
kommunistiska arbetarpartierna och bondeförbundet.
Ehuru S. sedan 1814 åtnjutit fred, har
försvarets organisation under hela
perioden varit ett av det politiska livets
huvudproblem. Det nu föråldrade
indelningsverket avlöstes successivt av allmän
värnplikt (fullständigt 1901), och härens
organisation och utbildning förbättrades
särskilt genom 1914 års härordning,
tillkommen under trycket av världskrigets
hotfulla läge. Efter krigets slut lyckades dock
vänsterpartierna genomdriva en ny
för-svarsordning 1925, varigenom
försvarsbör-dan lättats men rikets värnkraft torde ha
avsevärt riedgått. Jämsides med
indelningsverkets avskaffande genomfördes reformer
i skatteväsendet, varvid särskilt
skattebördorna på landsbygdens ofrälse jord
lättades och utskylderna jämnare fördelades.
Under 1800-talet förändrades sv. folkets
närings- och samhällsliv samt de enskildas
levnadsförhållanden kanske mer
genomgripande än förut under århundraden. Det
medeltida näringstvånget, som särskilt
bundit hantverket (skråordningar) men
även handeln inom snäva gränser genom
detaljerade, nu föråldrade bestämmelser,
lättades under liberalismens inflytande
genom 1846 års fabriks- och
hantverksord-ning och en kungl. förordn. 1864.
Samfärdseln underlättades genom vägförbätt-
206 — Åhlén & Söners Uppslagsbok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
