Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6199
Sverige.
6200
sändebud i Stockholm under hela
frihetstiden nedlade på att knyta politiska
förbindelser med inflytelserika svenska
statsmän och vinna Sverige för olika
allianssystem. De sv. försöken att göra aktiva
politiska insatser hade dock föga eller
ingen framgång, icke ens när de leddes av
en otvivelaktig statsmannabegåvning som
Gustav III. Efterhand kom det ekonomiska
livet kanske än mer än utrikespolitiska
mål att fånga de styrandes intresse,
som dock väl mycket uteslutande
ägnades vissa näringar, särskilt industri och
exporthandel, och till överdrift hemföll åt
reglementerande och statsunderstödssystem
(merkantilism). Mot årh:s mitt bröto
andra ekonomiska åsikter igenom,
uppskattningen av jordbruket steg (fysiokratien)
och näringsfrihetens idéer trängde
småningom fram (Chydenius). — Statslivets
ledning övertogs av riksdagen
(Regeringsformerna 1719 och 1720), vars
verksamhetsformer härunder alltmer utbildades
(ut-skottsväsen). Intresset för
samhällsproblemen var under frihetstiden större än
någonsin; härom vittna den politiska
diskussionens livaktighet och uppkomsten av
de politiska och nationalekonomiska
vetenskaperna, men dess varaktigaste
minnesmärke är 1734 års i stort sett ännu
bestående lag. Resultaten av detta intensiva
statsarbete äventyrades dock av ett
genomfört partiväsen (hattar och mössor),
som urartade till det tillfälligt rådande
flertalets övergrepp mot minoriteten och
gjorde varje partiskifte till ngt av en
revolution med tvära kursförändringar i
yttre och inre politik samt hot mot den
personliga rättssäkerheten.
Riksdagsmännen kunde ej heller alltid motstå de
frestelser till egennytta, deras ökade
inflytande medförde, och både mutsystem och
förskingring eller vårdslösande av statsmedel
vunno insteg. Missförhållandena ledde 1772
till ett häftigt bakslag, då konungamakten
genom Gustav III:s revolution tog
ledningen, vilket väl medförde en förbättring
i S:s tillfälliga läge, särskilt
utrikespolitiskt och statsfinansiellt, men ock innebar
ett steg bakåt i statsutvecklingen,
isynnerhet sedan det frisinne, som i början av
Gustav III:s tid präglade hans åtgärder
(Tryckfrihetsförordningen av 1766
stadfästes 1774) fick vika för en alltmer
oinskränkt konungamakt med fritt spelrum
för härskarens nycker (Förenings- och
säkerhetsakten 1789, varigenom bl. a.
riks-rådsinstitutionen upphävdes). Härigenom
sattes det framvuxna statsmaskineriet
delvis ur funktion, och under Napoleonstidens
hårda påfrestningar var hela sv. statens
bestånd i fara, då den enväldige regenten,
Gustav IV Adolf, ej besatt de egenskaper,
som skulle krävts för att ensam rå med
arbetsbördan, och ej heller fick det stöd
av ämbetsmän o. a. undersåtar, som bort
kunna påräknas. Ett olyckligt krig med
Ryssland, slutande med Finlands förlust,
rågade måttet, och en revolution gav 1809
staten en ny organisation på en mer
genomförd maktdelnings grund. — 1700-talets
koncentration på inre, fredliga värv
medförde en kulturell livaktighet, som snart
gav lysande resultat. Naturvetenskaperna
hade en storhetstid (Linné, Swedenborg,
Celsius, Scheele, Wilcke, Bergman, Hjärne)
och man sökte göra de funna rönen
praktiskt nyttiga (Vetenskapsakademien,
stiftad 1739, hade urspr. detta bisyfte). Från
årh:s mitt trädde de estetiska intressena i
förgrunden; skönlitteratur, teater och
bildkonst hade särskilt under Gustav III:s
intresserade beskydd en glanstid (Kungl.
Teatern i Stockholm 1773; Sv. akademien
1786). Litteraturen speglade årh:s stora
idéströmning, upplysningen, intog skarp
frontställning mot vidskepelse, fördomar
och andligt förtryck (Kellgren, Leopold,
Lenngren) med starka inslag av
sentimentalitet (Nordenflycht, Lidner),
känslopa-tos (Thorild) oeh mysticism (Swedenborg)
peka framåt mot 1800-talets romantik
(förromantiken). Ärh:s störste sv. lyriker är
den fritt diktande Bellman. Konstnärligt
betecknade 1700-talet en höjdpunkt i S:s
historia, särskilt genom den utsökta
enhetlighet, varmed de rådande riktningarna
(rokoko, gustaviansk stil) präglade ej blott
de »fria» konsterna utan även
konsthantverk, rumsinredningar o. dyl. Mot årh:s
slut påverkades konsten starkt av antika
mönster (nyklassicismen: Sergel). — Reli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
