Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uragoga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6693
Urarvagörelse—Urgermanska.
6694
Urarvagörelse. Den rättsliga åtgärd,
genom vilken en arvinge avträder den dödes
egendom till konkurs,
urarvakon-k u r s, och därigenom friar sig fr.
ansvarighet för dödsboets skulder. U. skall ske
inom en månad fr. bouppteckningen el. fr.
det ny gäld yppades.
Urbain [yrbä’n], Georges, f. 1872.
Fransk kemist, känd för sina
utomordentligt viktiga och grundliga undersökningar
över de sällsynta jordmetallerna.
Urba’n (lat. urba’nus av urbs =
storstad; särskilt om Rom). Bet.
storstadsak-tig, belevad, fin, bildad.
U’rban. Namn på 8 påvar. I. U. II, påve
1088-—99. U., som till en början hade att
kämpa med en av kejsar Henrik IV
uppsatt motpåve, Clemens III, är mest bekant
för sitt uppträdande på synoden i
Cler-mont 1095, där han lyckades väcka en stor
hänförelse för det första korståget. II. U.
V, f. 1309, d. 1370. Påve i Avignon från
1362. U. förläde 1367 residenset till Rom
men återvände 1370. III. U. VI, f. 1318, d.
1389. U. valdes i Rom till påve år 1378,
men erkändes ej i Frankrike. Där valdes
Clemens VII, vilket blev inledningen till
stora s c h i s m e n. IV. U. VIII, f. 1568,
d. 1644. Påve 1623—44.
Urberg. Sammanfattande beteckning för
de bergarter, som bildats under första
perioden av jordens historia (urtiden). Till
u. böra gnejs, hälleflinta, vissa graniter
m. fl. De kallas även arkeiska
bergarter.
Urbota mål. Brottmål, i vilka straffet
icke kan bestämmas så lågt som till böter.
Urbs (lat.). Bet. stad (särsk. Rom). —
U r b s æ t e’r n a, den eviga staden (Rom).
Urd. Se Nornor!
Ur dagens krönika. Litterärt och
konstnärligt betonad tidskrift av oppositionell
hållning, som utgavs i Stockholm 1881—91.
Den grundades av A. Ahnfelt; bl. medarb.
voro O. Levertin, G. Fröding, Hj.
Bran-ting, G. Brändes m. fl.
Urdjur el. Protozo’er (Protozo’a).
Den stora djurgrupp, som skiljer sig från
alla andra djur därigenom, att dess
repre
sentanter bestå av enkla celler. U. röra sig
med pseudopodier el. cilier; somliga
upptaga föda var som helst i kroppen, andra,
som äro försedda med en tätare membran
ytterst, ha en särskild »mun». Ofta finnas
s. k. kontraktila vakuoler, som troligen
tjänstgöra som utsöndringsorgan. Hos en
del finnas pigmentfläckar, som kunna göra
tjänst som ögon. De flesta u. leva i vatten,
några få i fuktig luft. Till u. höra bl. a.
Rhizopoda, Flagellater och I
n-fusionsdjur.
Urea’s. Se Enzym!
UredPneæ. Se Rostsvampar!
Uremi’ (grek. u’ron = urin och ha’ima
= blod) el. urinförgiftning.
Symptomkomplex, som orsakas av kvarhållning
i blodet av urinämnen. U. följer vanl. som
slutstadium till svåra njursjukdomar och
yttrar sig antingen i krampartade tillstånd
med medvetslöshet el. också i tilltagande
kraftlöshet, illamående, kräkningar,
huvudvärk och klåda. U. är ett mycket
allvarligt tillstånd, som ofta leder till döden.
Ure’ter (grek. urete’r). Bet. urinledare.
Ure’tra (grek.). Bet. urinröret.
Urfa’. Stad i Turkiet, nära gränsen till
Syrien med livlig handel. 29 000 inv. (1927).
Urfågel (Archæo’pteryx). Fossil fågelart
från juratiden, känd i två exemplar från
s. k. litografisk sten i Bayern. Fjädrarna
liknade nutida fåglars, men stjärtens
benstomme var lång med fjädrar på båda
sidor, och i käkarnn sutto talrika tänder.
På vingarna funnos tre fria, klobeväpnade
fingrar. I många smådrag överensstämde
skelettet med kräldjurens, och u. utgör
alltså ett av de bästa bevisen för att fåglarna
härstamma från dessa.
Urga. Huvudstad i Yttre Mongoliet, den
mongoliska lamaismens huvudsäte, med
ståtliga tempel och palats, omgivna av
lerhyddor och filttält. Omkr. 40 000 inv.
Urge’ra (lat. urge’re = tränga, driva
på). Bet. ihärdigt påyrka, starkt betona.
Urgermanska. Benämning på det
sam-germanska urspråk, som forskningen med
utgångspunkt från de germ. språken i
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
